onsdag 31 juli 2013

Bara ett djur? Nähähähähejdu

Hjärtat svämmar över. Det räcker att jag inte pysslat om Juppe på en dag för att pillbehovet ska pocka på.

Idag åkte stallägaren, hennes lilla dotter och jag till hovis för att Juppe skulle få en ny sko på höger fram. Det gick snabbt och lätt. Några flisor har gått ur hoven, men det var ingen större fara.

Hovis har mycket att göra och tävlar på hög nivå, därför frågade han om vi kunde komma till honom. Jepp, det kunde vi tack vare stallägaren. Då fick vi också låna ovalbanan, så fick hästarna träna lite mer på att springa på den.

Juppe är en maräng! När han fjollat av sig på vägen från ridbanan till ovalen (otroligt många jättelivsfarliga grejer längs vägen) gick allt som en dans. Han lyssnade på mig och hade nog kul han med.

Vi fick till en tölt i "bättre takt" än jädrigt passaktig. Testade också om Juppe stannar på samma sätt som vi övat och övat och övat med hjälp av boken Atlis verktyg för islandsryttare, som tyvärr är slut hos förlaget.

En lysande bok, med mycket lättförståeliga övningar, även om de inte alls är så lätta att genomföra. Jag vill kunna stanna Juppe utan att dra av hans huvud med tyglarna, det har boken hjälpt mig med. Och att lära Juppe flytta på sig i sidled, med hjälp av min vikt.

Och framför allt är det KUL! Juppe godisgris har börjat med en ny grej, när jag berömmer honom översvallande så tvärvänder han på huvudet, böjer det i en ostkrok mot mig och förväntar sig en godis. Det är okej. :-)

Klart killen ska ha en godis.

måndag 29 juli 2013

Framhjulsdrivningen saknas

Började gulla och putsa med gossen inför en sällsynt eftermiddagsritt. Det har varit så varmt att det absolut inte har gått att rida före 20.00. Men idag tog vi sats.

Ända in i stallet, där tog det stopp. Juppe har tappat en sko på höger fram. Hrmpf.

Juppe fick busa i hagen och jag fick äran att prova på att ha en handhäst. Blev erbjuden tanthästen Fluga (min absoluta tantfavorit), skön som en nedsutten chesterfieldsoffa. Skulle inte drömma om att ställa några som helst krav på henne, jag åker med helt enkelt.

Som handhäst fick jag Anton, stallägarens dotters lilla shettis. Men tillhörande femåring på.

Det gick jättebra! Svårt som bara den att skona Fluga från ryck och drag från lilla Anton, men Fluga skötte det hela galant. Hon bet Anton i halsen när han ryckte förbi henne. En tant kör man inte med så lätt!

Och dottern klarade trots sina fem år nästan en hel timme till häst. Det tycker jag är imponerande. Vad månde bliva?

söndag 28 juli 2013

Är Juppe en bortbyting?


Här står Juppes mamma (till höger, ja). Hur går det till? Två svartmuskiga föräldrar som får en rödhårig son? Nåja, en värdig madame i morgonrock var hon i alla fall.

Det räckte med en blick på någon av unghästarna för att de skulle kasta runt och välja en annan väg. Och ja, jag fick nådigt bjuda på några av Juppes godisar. Hon tog emot, det gör hon tydligen inte alltid.

Annars? Solsting. Värmeslag. Hjärnan torkad till en ärta.

Red ikväll på banan, igår fick Juppe stå. Det gick inte att uppbåda krafter hos någon av oss. Och vi har varit och provridit på en islandshästbana, en oval. Kul. Transporten var inga problem. Mer bilder från det när hjärnan vill vara med igen.

onsdag 24 juli 2013

Nya skor på idag!

Snart ska vi ut och prova om de sitter lika bra som de gamla. :-)

Påminde om låga baktrakter och hovis testade en ny typ av sko därbak med två kappor, det vill säga att hovspetsen nöts naturligt lite mer.

Om Juppe var en ängel? Självklart!

tisdag 23 juli 2013

Ren och fin!

Är han död? Blev kursen för mycket?











Näej. Till slut blev det ordning på alla fyra benen och här står minsann Juppe i egen hög person. Numera också schamponerad in i minsta lilla strå på kroppen. Det enda som var läbbigt var en sista tvätt på bakbenen.

"Lillbrorsan" var också duktig, han fick vatten på både ben, hals och rygg. Schampo struntade matte i den här gången, små steg är bra.

Börjes billiga vintertäcke sitter som en smäck

Sista dagen på ridlägret avslutades med en sväng till Börjes ridsportbutik i Bro.

Jag har verkligen hållit igen på suget efter att köpa prylar till lilla hästen. Dels för att jag hårdamorterar på lånet jag tog för att köpa honom, dels för att jag vill vara säker på att det jag köper är bra och funkar till isisar.

Den här satt som en smäck på Juppe!



500 spänn för ett vintertäcke med bra med fyllning och perfekt passform. Det är riktigt bra tycker jag. Halsdel finns tyvärr inte i samma märke, men det kan man tydligen köpa till vilket som, knäppena på täcket ska funka med andra märken.

Tråkigt att köpa vintertäcke så här års? Näej, jag tycker det är skönt att vara förberedd, slippa jäkta och kanske köpa för dyrt i sista sekunden.

Och eftersom Juppe tycker om grönt och orange slog jag till på en orange vojlock också, som iiihhh, kostade nästan lika mycket som vintertäcket. Vill Juppe vara fin får min plånbok lida.


måndag 22 juli 2013

Tydlighet - det är grejen i longering



Jag vet inte varför. Men det här tycker jag inte om. Longering.

Trots att det inte alls är så känns det som att jag har mindre kontroll över en häst som longeras än en häst som sitter under mig. Jag vet att det är trams. Markarbete is the shit.

Tack vare ridlägret som varade i dagarna tre känns det inte alls lika läbbigt nu. Generösa och kunniga hästtanter (förlåt, du är ingen tant) har delat med sig av erfarenheter och tips.




Och jag fick också vara med om en otroligt häftig grej. Emilia och hennes häst steg för första gången in på en rund ridbana och började jobba. Hästen är inte inriden än och har ingen utbildning. Det gick jättebra! Valacken var med på noterna och visade på alla sätt och vis att han lyssnade på matte. :-)

Det kändes stort att få vara med om.




Visst är det svårt att tro att herrn här ovanför är med om en helt ny situation?




För att övertyga ovan nämnde herre om att till exempel gå framåt på spåret så användes påspisken, en plastpåse att vifta och göra ljud med i luften (absolut inte för att beröra med).



Och yes, här är Juppe och jag. Jag har upptäckt att jag har svårt att vara bestämd. Gillar inte att säga ifrån på skarpen och är helt enkelt svår att tyda.

Resultatet? En grinig häst som dessutom blir stressad och börjar rusa runt. Vad vill hon? Vad vill hon?



Under kursen fick vi hjälp med övningar som hjälper både Juppe och mig. Det är inte okej att han kliver upp och ställer sig i mitt knä till exempel. Hästar har sina zoner som de bevakar, jag som ranghög ska se till att hålla honom på behörigt avstånd.

Sedan kan det vara helt okej att han kommer och blir klappad, när jag bestämmer att det är okej (uj, uj, skitsvårt). Ett sätt att visa att Juppe är för nära är att backa honom, det lärde jag mig göra genom att svischa med longerlinan lite fram och tillbaka. Det var nog för att få honom att fatta att det var för nära.

Föra nära för en häst är också ett sätt att visa bristande respekt. Oh me oh my.

Det är mycket att lära, och våga ta in. Det handlar inte om att vara taskig utan om att vara tydlig.




Här följer Juppe mig som en liten hund och drömmer inte ens om att dra i den lösa longerlinan. Jag är boss. En mycket bra känsla! Tror det är skönt för honom också.




Än är vi inte riktigt bekväma någon av oss. Men det går bättre. Linan är på väg ut, ju längre bort jag kan ha Juppe - desto bekvämare för honom som slipper krumma ihop sig på en liten cirkel nära mig. Men, så fort det slirar och han slutar lyssna, bums in till mig.




Vi var ju inte bara inomhus under kursen. Vi bor gudomligt och lantligt. Vid en grusväg skulle de avancerade ryttarna lägga pass på sina hästar. Det är ruggigt svårt och mycket spännande att titta på.

För att bygga in ett naturligt och trevligt stopp för en häst som går i hösta fart utrustades en man med en foderhink, posterad i slutet av racingbanan.

Stallägaren tittade uppmärksamt på och gav goda råd till ekipagen.



Godis? Ok!




Knepet är ju också att få en tävlingshäst att koppla av mellan insatserna. Precis som en elitidrottare. Visst ser hon ut att kunna göra det, den vackra hästen?



Så jädra härlig kämpaglöd hos både ryttarinna och häst! Och sekunden efter - slappa tyglar och total avslappning. Så fint att se. :-)




Emilia står redo med kameran. Bilder är en stor hjälp för att se vad man gör rätt och vad man gör fel, ett litet tips är helt enkelt att ta fotohjälp lite då och då när man sitter till häst.

fredag 19 juli 2013

Tantridläger - dag ett



Oj, oj. Vilken ambitiös och väldigt, väldigt, väldigt rolig dag. Fem tanter i mycket varierande ålder har jobbat med hästar hela dagen idag.

Första passet från marken - mycket bra. Jag har nog aldrig fått så bra kontakt med Juppe. Öppna och sluta har vi lärt oss.



Fluga är en generös tant som också är en obönhörlig och omutbar läromästare. Gör man rätt gör hon rätt. Annars skiter hon i det.



Tydlighet. Jag och Juppe kom en bit på väg, tack vare att de mer erfarna tanterna delade med sig av sina kunskaper.




Så jädra rolig form för ett ridläger, att lära av varandra. Den som behärskar ett eller flera moment delar med sig, och alla kan ju lära något av varandra.

Förmiddag: markarbete. Eftermiddag: ridlektion där varje erfaren tant gav personlig coachning till sin "elev". Allt i bästa Atli Gudmundsson och Anton Páll Nielsen anda. 



Sedan får man glad och nöjd äta gott och dricka vin, köra ett lättpass yoga och veta att i morgon blir också en bra dag. Fylld av nya uppgifter att ta sig an. Tjohoooooooo! :-)

En ungtant ska lära sig att lägga pass på sin underbara häst. Jag ser fram mot att kanske lära mig longera lite utan att det blir tok med mina signaler till Juppe. Och äh, jag behöver jobba på det mesta. Vad som än dyker upp blir kul. Och att kika på de andra är också en bonus.

torsdag 18 juli 2013

Tjuvstart på ridläger för tanter


Stackars Juppe är undantaget som bekräftar regeln. Resten är tanter (även om det är mycket unga sådana).

Ikväll kom ett ekipage och installerade sig hos stallägaren. Vid niodraget tog vi en liten ridtur också, då hade det blivit lite svalka i luften. Phu.

Nio i morrn i stallet, Juppe får sova lite längre. Vi ska börja med lite teori och något mer. Spännande. :-)

tisdag 16 juli 2013

Truligt

Jättekul (för mig) = gå till stallet klockan åtta en ledig dag för att titta på Juppes sår på bakbenet och upptäcka en till pigg tant och ett klarögt barn redo för ridtur. Tjohooooo!

Men - för andra dagen i rad kändes Juppe verkligen seg. Oengagerad, sur, tvär. Igår snubblade han över sina egna ben i princip i skogen. Vi höll faktiskt på att gå i backen rejält en gång.

Idag, enda gången som öronen vinklades bakåt åt mitt håll var när han surt snappade åt sig av en halv björk eller en repa åkerfräken (hans favorit). Har haft med tonåringar att göra, så jag hörde vad han tänkte: vad tänker du göra åt det - kärring.

Kunde inte låta bli att vinkla mungiporna uppåt, trots allt. Han toppade det hela med att skrapa med hoven, precis som innan han vill rulla sig - tre gånger. Alla gånger där underlaget under hovarna var som moddigast och läbbigast. Tehe.

Hoppas han blir på bättre humör av att få vara ifred ett par dagar. För på fredag smäller det, då blir det ridläger för ett gäng tanter. Det vet han inte om. Eller gör han det. ;-) Han kanske har tjuvlyssnat?



söndag 14 juli 2013

Tonårsgrabbar - och flyt

Stackars Juppe. Väckte honom när jag studsade till hagen vid 9-draget i morse. Då kunde jag inte hålla mig längre. Är man morgonpigg tant så är man.

Med lite smack så reste han på sig. En kompis gjorde likadant, en låg kvar.

När jag drack morgonkaffe så snurrade tankarna på ett trevligt vis. Bonden Alf har klippt en bred gata längs ett djupt dike som skiljer två åkrar åt. En fin oval!

Jag och Juppe har jädrigt svårt att få kläm på det där med att till exempel hålla kvar i tölt och samtidigt svänga. Vi har ju fått en läxa, så den gjorde vi.

Vi värmde upp med att skritta i serpentiner över ovalen. Och så stannade vi lite då och då. När Juppe stod still så böjde jag hans hals så långt det gick, först åt ena hållet och sedan åt det andra. Han såg förvånad men nöjd ut. Tuggade på betslet och funderade väl på vad jag tänkt ut.

Jag märkte att han "var med mig" på ett annat sätt än på ridbanan. Det här tyckte han var kul. Och då blev jag så grymt nöjd över att jag tänkt ut något roligt.

Det gick ganska lätt att ticka igång honom i tölt, men svårt att känna om han gick rent och bra. Jag tyckte rumpan slängde ut lite ibland. Vi for i serpentiner längs ena långsidan i tölt, det gick bra att passa på och se till att tölten inte blev skritt eller galopp på ett annat sätt än på ridbanan. Jag hann med - och Juppe med.

Och så skritt på lång tygel på andra långsidan av diket. Juppe tuggade på betslet och öronen gick som små periskop. Det tolkar jag som ett gott tecken. Vi fortsatte svänga. Och så galopp på en långsida, och skritt osv. Och så tölt igen, och nu gick det riktigt bra tycker jag. Tror Juppe tyckte det också.

Gjorde en sväng upp till skogen för att ta en uppförsbacke i skritt. Och si - där stod en cykel! Och oj - där hoppade en gubbe fram! Det gick bra både och.

Och så fick vi veta att ovalen inte klippts för vår skull även om det kändes så. Det var för att vildsvin härjat i bondens åker, och jägarna bett honom klippa för att det ska vara lättare att se och skjuta.

Uppför backen, inga problem. Nedför i sakta mak. Det kräver sin övertalning.

Vi körde ett varv till, sedan gick vi hem. Glada båda två kändes det som.

Och vilket svalt och härligt väder! Till skillnad från igår när vi red lilla rundan i skogen och led båda två, både av hetta och av insekter.

torsdag 11 juli 2013

En timmes skritt

Tror Juppe och jag var i samma form igår. Helt slut i rutan.

Då är det ändå skönt att spankulera i skogen, speciellt om man har sällskap och en del av sällskapet är fem år och full av glatt pladder.

Semester om två dagar. Då jädrar Juppe! :-D

onsdag 10 juli 2013

Träningsvärk och nöjdhet

Red lektion igår, och det kändes riktigt bra!

Någon pollett har trillat ned när det gäller att driva med sitsen och ticka igång Juppe i tölt. Vi fick i alla fall till en hyfsat snygg tölt ett litet tag.

Fast jädrar vad jobbigt det är att hålla reda på allt. Att få Juppe att behålla tölten när vi svänger till exempel. Flera saker att hålla reda på då, mina eländiga händer till exempel och både att driva med sitsen och hänga med med skänklarna. Det går åt pipsvängen för det mesta.

Men ibland får vi till det! :-) Och då får vi beröm, både jag och Juppe gottar oss då. Vore vi katter skulle vi glatt krulla runt och visa magen, nu skärper vi till oss och viftar lite glatt med öronen istället.

Fick också hjälp med den jävla longeringen.

Fick handfast och jättebra tips och förevisning i att börja longeringen med tyglar, alltså supernära hästen. Då visar handen som håller i tyglarna åt vilket håll man vill att Juppe ska gå, jag ska stå vid bogen, inte framför och stoppa upp det hela och inte bakom och ge alldeles för mycket fart.

Det här fungerade mycket bättre. Och när Juppe började rejsa var det mycket lättare att stoppa honom när jag stod så nära. Det var bara att stå stilla själv och böja ned huvudet och titta ner i backen. Då stannade han och kom fram.

Små framgångar som känns bra!

Och utan hjälp går det inte. Känns som jag har vunnit på lotteri, både när det gäller den erfarna stallägaren som dessutom är utrustad med stort tålamod och med godhjärtad ridinstruktör.

Läxa: halvhalter (som har blivit bättre fast jag inte trodde det själv) och det där med att kunna svänga i tölt och ändå hålla reda på att Juppe håller sig i tölt.

PS! Eftersom väderprognoserna lovade dunderregn och åska till natten så tog jag och stallägaren in Juppe & Brats. Juppes min när han såg mig gå mot hagen, och när jag trädde grimman över huvudet. Oh, no. Ska jag jobba igen? Ögonen klippte, Juppe var helt slut. Tror han sov gott i stallet. :-)

måndag 8 juli 2013

Islandshäst SM och brulépuddingeffekten

Jag hade tur och fick följe med i en bil till Islandshäst SM som hölls i Norrköping i år. Vi åkte på söndagen och finaldagen.

Vi tittade nog på olika saker allihop. Jag kollade förstås in Juppes pappa, 19 år gamle och vansinnigt vackre Hrafnfaxi.






Hm. Nu har jag säkert tagit någon bild som en hästkännare inte skulle okeja med steg och sisådär.

Japp. Och kollade jag vidare på hästarna? Pass, tölt, trav och speed?

Nope. Jag kollade in brulépuddingeffekten. Jag kollade in ryttarnas sitsar.




Här ser man ju inte puddingeffekten så tydligt.




Lite här.


Sara kan det. Och är dessutom grymt stark. Prova det här hemma får ni se. Stå på knä på en ganska hårt pumpad pilatesboll och se hur länge du klarar balansen och hålla styr på skakande spagettiben. Jag klarade typ 10 sekunder, Sara uppemot fem minuter.



Puddingeffekten. Skittaskigt tänker ni. Näej, jag menar inte så. Jag menar något som jag absolut inte fått in i min arma skalle.

På ridlektioner får jag höra DRIV, DRIV, DRIV! Näääääj! Slappna av i låren.

Uff. Alla som ridit andra hästar än islandshästar blir lite förvirrade här. På SM hade jag blicken som klistrad på allas rumpor. Som naturligtvis var som limmade i sadeln - men, jag greppade vad som menades med att driva med sätet.

Det är bara att låta rumpan förvandlas till en dallrig, tung geléklump som följer med hästen i dennes rörelser och förstärker den. Kort sagt, det ser inte klokt ut. Men - när jag provade ikväll funkade det. Jag kände sittbenen, låren hängde slapp och DÅ KÄNDE JAG JUPPES BAKBEN. Tjoho.

Alltså takten, vad han höll på med. Har ju bara haft honom två månader .... :-)



Och andra, de kollade på snygga killar. Alltså stiliga hingstar att betäcka sitt vackra sto med.

lördag 6 juli 2013

Longering - fy fan!

Varmt idag. Men längtade efter att göra något med Juppe ändå.

Juppe & Co hängde vid grinden och såg lite värmeslagna ut. Monsieur var nöjd med att gå in i det svala stallet. Sjääääälvklart borstade jag och gullade så pysen dregglade av förnöjelse. Är det så lite som krävs så är jag inte den som är den.

På med grimma, inte träns. Longerlina över ena armen och Juppe i den andra höll jag på att säga.

Fy för den lede. In i ridhuset. Jättekul. Juppe snubblade över tröskeln så det kloooongade i hela huset, helt okki - glada ögon.

Springa runt utan lina. Okkidokki. Nästan okej stopp på HO! Och upp till mig i mitten för att checka läget (okej, och få en godis).

På med longerlina, fan och hans moster. Det gick bra åt ena hållet. Lite väl snabb trav som lugnade ned sig efter några stopp och lite lugnande mummel. Ett ho, och han ville in till mitten till mig. Jättebra.

Knäppte om longerlinan till andra fäster i grimman. Försökte få Juppe att fatta att jag ville att han skulle ut i spåret och röra på sig. Gick sådär. Lite spatt, spatt och in i mitten till mig.

Pusta, pusta, tänka, tänka. Ledde Juppe ut i varvat i grimman och viftade lite med spöet bakom honom. Gick lite tveksamt sådär. In i mitten till mig. Jag gjorde om proceduren.

Då jävlar. Då blev Juppe riktigt stressad och helt plötsligt fick jag leka cowboy i ändan på repet på en vildhäst som ska ridas in. Juppe galloperade runt och såg skräckslagen ut. Jag höll fast för kung och fosterland. Tänke - släpper jag nu slutar det inte bra för vare sig Juppe eller mig.

Han coolade ner sig efterhand och kom in till mig i mitten. Klapp, klapp på mulen och kli, kli på örat. Darriga ben.

Kopplade loss Juppe och gick för att ställa tillbaks spöet och hämta grimskaftet. Juppe efter som en liten orolig hund.

Det här behöver vi hjälp med. Och näej, jag tror inte att han är olydig eller utmanar mig - jag tror att han inte har en aning om vad det är fråga om. Och jag är inte säker på att jag kan hjälpa honom. Gah.

torsdag 4 juli 2013

Lastbilar - helt okki. Bromsar - inte okki alls!

Ska hårdgoogla på det där med att koka egna antiflug och antibromsdekokter vrålade jag åt mannen när jag kom hem efter en knapp timme i skogen med Juppe.

Pröva mygga, sa han.

Gah! Juppe knallade snällt iväg på skogspromenad med ett lätt söndertuggad bakben. Killkompisarna är inte snälla alla gånger.

Typ fyra lastbilar med blinkande ljus, hojtande gubbar och brummande motorer höll till på vår lilla byväg som ska asfalteras. Läbbigt?

Nä, inte vidare värst eller inte alls.

Flugor, bromsar och andra flaxande jobbiga stickande saker - jätteläbbigt!

Usch säger jag. Juppe var superduktig men hade det jättejobbigt. Jag glömde så klart att spreja honom med flugmedel innan vi stack iväg, blev så stressad av det tuggade benet som ändå inte visade sig innebära hälta. Lite varmt i benent, lite otäckt, men inget farligt.

Recept, anyone? Tips på medel med femton dödskallar på innehållsförteckningen? Har nämligen inte hittat något som jag tycker hjälper jättebra, det bara luktar lite tjära.

Ska vi äta upp henne?

<iframe width="560" height="315" src="//www.youtube.com/embed/RBVp6TjroKg" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


Ingen träning för Juppe igår, men i alla fall ett besök. Schabradorvalpen Bonnie tog skydd bakom matte (!) när havremopparna tittade lite för mycket på henne.

Bäst att de äter upp Amanda först.

tisdag 2 juli 2013

En knapp timme i skogen

Alltså, det är så trevligt att ha häst.

Nu hade vi två ekipage som sällskap i skogen ikväll. Då spelar det ingen roll om myggen äter upp en (jo, tycker Juppe) eller att tölten blir som en gammal stånkig grålletraktors. Det är trivsamt.

måndag 1 juli 2013

Juppe är en maräng! En liten fluffig goding!

Äh, kunde inte låta bli att gå upp till stallet idag heller. :-)

Känner mig sådär skuttigt glad som man känner sig (jag kände mig) när man var runt 12 år och inte brydde sig så mycket om att vara vuxen. Bekymmerslös.

Mannen skulle fixa middag, jag tog i med en timme extra och sa till klockan sju på kvällen. Gött, ingen stress.

Tralalaalalalalaala! Putsa, putsa liten söt mule.

Häpp och ut. Killen står stilla och tittar på mig med stora blanka ögon nu för tiden när jag ska sitta upp. Han vet att han får en godis när han står still. Det är ok. Jag tycker det är lika kul.

Jag har läst och läst om och läst igen i Atli Gudmundssons handbok för islandsryttare. Så bra. Så mycket att tänka på. Slog upp övning ett i boken och skummade igenom den innan jag gick upp till stallet. Övningen handlar om att kunna stanna sin häst bara genom vikthjälper - då slipper man använda tygeln så mycket och får en känslig häst.

Jodå, några gånger funkade det för mig och Juppe. Till slut märkte jag att han tyckte det var tråkigt. Då slutade vi.

Jag tog ett djupt andetag och så gick vi in i ridhuset istället. Bort med tyglarna, Juppe följde mig som en liten hund. So far so good.

F-n. Jag tycker så fruktansvärt j-a illa om att skrika och vara bestämt åt min häst. Men jag klarade inte att få fram vad jag ville utan att snärta med piskan i luftan och snärta till med några tämligen höga HO!

Till att börja med sprang han lite tjurigt runt, och slöstannade vid HO! Ställde sig med rumpan mot mig och var tämligen ointresserad av vad jag ville, jävla skitkärring. Påminner om två tonåringar i min absoluta närhet.

Tvingade mig själv att vara lite jävlig, vi bytte varv och stannade. Till slut varvade herrn ner lite grand. Jag var nämligen nöjd med skritt, och till slut gick han ned i det.

Öronen började söka av mot mitt håll. Bra. Jag har ingen aning om vad jag gör, men något blev lite rätt. För när jag kände att han lyssnade på mig och stannade när jag ville så fick han beröm. Och jag kunde sänka rösten (mycket skönt). Då - äntligen kom gullesnuppen in till mig i mitten av volten. Godis och tajm att sluta.

Jag var så glad att jag kunde ha grinat om jag inte skärpte till mig. Det är ju jag som ska bestämma över pållen. Och han ska veta att jag är hans flock. Och man söker sin flock, det vet ju alla.

Och ja, jag kom hem en halvtimme försent till middagen. Kände mig ännu mer som en tolvåring, jag glömde alltid bort tiden - då med. Tur man har en maräng till karl också.