Markarbete med häst är svårt

Jag gör som ridläraren säger, tar markarbete en gång i veckan. Hon behövde bara påminna mig en gång.

Jag är otydlig, så är det bara. Det börjar ganska bra, numera springer ju i alla fall inte Juppe bara iväg. Han går ganska fint i form lugnt framåt.

Sedan börjar det svåra. Att böja och att gå på volter. När jag ber Juppe gå på en volt blir han liksom överivrig. Hans åtta tonårsben kliver överallt. De är å andra sidan väldigt välvilliga och korsas över varandra i en sluta som aldrig vill ta slut.

Hur får man det att ta slut?

Juppe känner naturligtvis direkt att jag blir osäker och virrig. Vanliga kommandon som ho funkar inte. Han stirrar till det lite extra och backar gärna.

Vi fick till lite snygga bensprattel i båda varven i alla fall.

Sedan tänkte jag i ett anfall av påhittighet att om jag går före i en slalombana av koner så kan Juppe följa efter. Jodå, det gjorde han - runt de första två. Sedan stannade han av och började beta.

Det är inte respekt.

Vad är jag? Någon slags tjatig storasyrra? I alla fall inte den som bestämmer i flocken.

Uj, uj. Det här får vi jobba på. Tur vi har lektion i morgon.