Första snöslasket för i år!

Jo, jag och Juppe hör till dom som längtar efter snö. Vi står för det.

Vanliga lilla rundan i skogen blev extra spännande idag. Regnblandade snöblaffor vräkte ner över oss, och Juppe fick lite spunk. Oklart varför. Han fnorkade och fnyste vartannat steg.

Jag kände efter i min lilla stålfjäderskropp hur jag satt, och var tvungen att påminna mig var trettionde sekund om att slappna av. Nu är jag trött på att vara sjukskriven och som en duracellkanin i kroppen. Måste börja med yoga igen.

I skogen hade det hänt grejor efter alla oväder som dragit förbi. Det låg grenar och stammar lite överallt. Juppe blev skeptisk, men jag har bestämt mig för att när jag känner minsta lilla tveksamhet hos Juppe så driver jag på. Han verkar slappna av när jag bestämmer mig för att det är jag som bestämmer. Framåt!

Vi var genomblöta innifrån och ut båda två när vi kom hem till stallet, men nöjda. I det här vädret var det inte dumt för Juppe att ha neonpyjamas och slippa vara klaskblöt under när han ska ha regntäcke i hagen.