Så här såg det ut när jag släppte ut Juppe i hagen efter en timme tillsammans med honom i skogen.
Som jag längtat efter snö.
Allt blir liksom mycket större.
Juppe och jag traskade på vår favoritstig i skogen, vi gick nästan rätt hela tiden. Juppe fnorkade och fnyste, tyckte nog att allt såg annorlunda ut klätt i vitt.
Det blir så underbart tyst ute när snön kommit. Jag nästan kände hur jag vinklade öronen som periskop, precis som Juppe.
Vi tog en galoppbacke två gånger bara för att fira. :-) Sedan blev det lite väl spännande på hemvägen, Juppe såg troll och elände men lyssnade på mig. Han bar dessutom sitt huvud själv. Tackar.
På grusvägen, sista lilla biten mot stallet mötte vi en stor lastbil som skulle hämta timmer från skogen. Jag såg lastbilen i god tid, hoppade av och skuttade åt sidan med Juppe. Nemas problemas tyckte min kompis. Så promenerade vi sista biten tillsammans, mycket trivsamt.
Så här såg det ut i hagen innan vi red ut:
Okej, inte superljust jättelänge. Men det är på rätt väg!
Yep, säger Juppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar