Det är så Juppe gör när jag ska longera honom. Idag satt Gurusara och tittade på oss. Bra, bra.
Jag har trott att Juppe blir lika stirrig som jag när det gäller longering. Sara sa att han helt enkelt tycker att det är enklare att springa, då slipper han allt tjafs med form och böja sig efter volten.
Mjo, mjo. Med lite hjälp att reagera på rätt ställe går det faktiskt bättre.
Istället för att låta Juppe springa iväg ska jag göra som en halvhalt med longerlinan, det är jag som ska bestämma farten.
Och så lite pilatesbollande efter longeringen, med massor av godis och applåder förstås.
Nu hoppas vi på snö och kyla på allvar. Alla pållar hade dreadlocks av lera och is i hovskägg, under magen, i svansen och ett pansar av lera och is på täckena.
Ren, vit snö tack. I morgon när jag vaknar? Trött på Juppe rastastyle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar