fredag 28 februari 2014

En helt normal kille idag

Ja jösses. Efter gårdagens bravader gick jag rätt, jag ska inte säga slokörad, utan mer nollställd till stallet.

Inga problem att hämta i hagen. Killarna stod och halvsov hela högen.

Jag höll mig till min plan, Juppe och jag körde skritt och övergångar till tölt på vår lilla grusväg. Två gånger tog vi klätterbacken också.

Juppe var kanske lite mer nervig än han brukar vara, men helt okej. Han ville vara mig till lags, att han sedan blir lite spänd och stissig är en annan sak tycker jag. Kort sagt, han halkade upp några snäpp på poppisskalan idag.

Och i morgon ska jag prya i stallet på Björsbo. Jo, man får göra det när man är 46. Ha, haaaaa! Det ska bli jättejättekul. :-)

Nu ska jag sörpla i mig ett gigantiskt glas med rödvin. Because I'm worth it.

torsdag 27 februari 2014

S-K-I-T-H-Ä-S-T

Dagen började så här. Det är liksom nya grejen.

Argeisli som har fått grundinridning, men som inte satts igång ännu har lite för mycket energi över. Han hittar på djävulskt mycket bus när jag ska hämta Juppe i hagen.

Och Juppe är inte den som är den. Han är med på noterna. Inte hjälpte det att jag fick in skithögarna i lunchhagen = fångade och uppgivna trodde jag.






 Ofsi: jag vet hur du har det. *sympati*








 Verkar kul det här tycker också Fylkir (t.v.) och ger sig in i leken.




























Här borde jag ha gett upp och helt enkelt gått hem.

Jag gav inte upp och gick hem.

Jag ledde en Juppe som verkade på ganska gott humör trots allt in i stallet. Han betedde sig som vanligt när jag borstade. Han blundade och njöt.

Nu efteråt förstår jag att han laddade.

Jag höll mig till min grundplan, in i ridkorallen med tak (passade fint eftersom det regnade).

Löslongerade Juppe. Han gick fint i skritt, sänkte huvudet och slappnade av. Bytte varv, yes. Varvade skritt med korta, korta travinslag för att få honom alert och få honom att lyssna på mig.

Funkade fint. Han verkade tycka att det var kul.

När jag bad om galopp började hornen växa ut. Då blev det jobbigt.

När jag plockade fram cavalettibommar lade Juppe in överväxeln när det gäller att hitta på bus. Visst kan Juppe gå bakom bommarna. En stor islänning kan bli mindre och smidigare än man tror.

Jag gnisslade igång min hjärna. Fram med små koner - balansera infångare på dom.

Juppe hoppade glatt över infångaren.

Släpade fram ett bildäck och balanserade framför infångaren. Nu travade han spänstigt och med god balans över fyra bommar i olika höjd.

Seger! Tänkte jag.

Tre gånger körde vi det. Och så byter vi varv . . .

Jadå, visst fick jag bygga åt det håller också.

Men - seger - han gjorde som jag ville. Till slut.

Han hoppade också över två bommar ställda över varandra som ett hinder i båda varven.

Släpade tillbaks allt, bad Juppe skritta runt volten för att bli av med eventuell mjölksyra.

Det är nu han gör det helt otroliga.

Juppe knölar in sig bakom en trädgårdssoffa som står i korallen. Jag tackar högre makter för att soffan är så tung och gedigen att jag knappt kan lyfta den. Den har en stomme av bastant stål.

Jag står med hängande haka och tittar på Juppe som får lite lättare panik bakom soffan, klart han fastnar. Det är INTE meningen att en häst ska knalla runt där det är jädrigt lågt i tak och massor av prylar som parkerats.

Juppe gör en perfekt aikidorullning parallellt med soffan, han rullar alltså längs med hela soffans längd. Benen upp i vädret och rull, rull runt.

Jag står och tänker på var jag hittar telefonnumren så att jag kan få Juppe akut avlivad. Det här kan väl bara sluta med benbrott? Det var kort men kul att ha häst. Någon som Juppe kommer jag aldrig att hitta igen.

Juppe landar och skramlar ihop alla ben under sig, reser sig upp och ruskar på sig. Jag reagerar med någon slags reptilhjärnerest och ber honom fortsätta i skritt runt volten. Det gör han snällt. Och han ser inte halt ut.

Vi gör några trick, Juppe får godis och är som vanligt igen.

Jag undrar hur många biffar som går på en Juppe, och hur många meter korv det möjligtvis kan bli? Ska sova på saken.


onsdag 26 februari 2014

Kal råtta?



Nu har Juppe satt igång på allvar med att tillverka sommarpäls och göra sig av med den gamla. Ett tag med borsten = halv igelkott.

Idag höll vi till på ridbanan, det blev 40 minuter. Idag gick det inte att lägga i backen, hoppade av och gjorde det en gång från backen men det gjorde inte att han förstod när jag satt på.

Juppe var jätteduktig på att lyssna halter däremot. Jag var noga med att jobba från backen innan jag satt upp, och han var verkligt lyhörd när jag satt upp.

Värre blev det när det var dags att tölta. Juppe försökte smita, han drog över i trav titt som tätt. Surt. Vi galopperade istället, tänkte att det kanske kan göra honom lite lös och ledig. Nja.

Men i morgon är en ny dag och det är nog kämpigt att fixa sommarsviden också.

måndag 24 februari 2014

Pölar i motljus - en vacker syn

Underbart, all snö och isslask borta från vår lilla grusväg. Bara att jihaaaaa dra iväg i tölt.

Eller vänta nu? Hur gör man?

Tror Juppe och jag har grejat med så mycket annat på sistone att vi glömt lite grand. Juppe ville fuska och byta till trav rätt vad det var, fast han var duktig ändå. Väckte liv i honom med lite galopp. :-)))

Och ljust - så ljust det är!

söndag 23 februari 2014

Världsmästare på handhästning

Idag fick vi härligt besök, Juppe och Ofsi blev både gullade med och fick nya frisyrer. Och fick morötter en masse. :-)))

Vilka snälla hästar, tålmodiga och godmodiga.

På eftermiddagen hade Jag och Juppe riddate med Oskan och Anton. Jag och Juppe skulle för första gången ha ansvar för att handhästa Anton.

Det gick fantastiskt bra! Antons ryttare Jorunn är ju ett proffs, det underlättar väsentligt. Driver på när det behövs, och saktar in när det är nödvändigt.

Vi tog en ganska tuff runda i skogen med mycket klafsig lera, pölar, grenar att ta sig över och på slutet ett litet dike. Anton som vi var rädda för skulle hoppa gjorde det inte. Han vadade modigt över, däremot höll jag emot Juppe något så in i bängen att när jag väl släppte efter tog han ett jätteskutt. Det hade vi lite roligt åt.

Jag tror att Juppe gillar att göra nya saker. Han förstod att han var duktig som accepterade rätt mycket knuff och drag från Anton.

Så här taggade var killarna i hagen förresten, när de var sönderkammade och det var dags att rida:





lördag 22 februari 2014

Först lunk - sedan sprutt

Idag blev det en timme och 20 minuter på slaskiga grusvägar och fält med blötsnö.

Stallägaren satte sig på superhästen Fluga och tog med Oskan som handhäst. Det gick jättebra! Oskan var mest fundersam över varför matte satt på fel häst.

Oskan kan sprätta runt lite, så därför är det tryggare att sitta på Fluga, i alla fall med stor gravidmage. :-)

Juppe gick snällt och skrittade, turen i skogen fick vi styra om, hästarna fick isstyltor så de knappt kunde gå. I ett försök att knacka bort styltor så slängde jag ifrån mig spöet.

Inte kom jag ihåg att ta med mig det. Jag kom i alla fall ihåg att jag INTE hade ett spö i handen när vi nästan var hemma. Superjuppe protesterade bara lite mot att gå åt motsatt håll som kompisarna.

Det blev riktig fyllekörning när vi drog iväg i tölt mot skogen igen. Juppe blev osäker på vad vi skulle göra och svängde vilt för minsta vink i tygeln. Tänk om han var så jämt.

En skön dag igen, och en ljus dag - trots att vi satte fart på eftermiddagen!


 Kompishäng i hagen. Det där med vilka som är bästisar verkar förändra sig med tiden. Just nu busar Argeisli och Juppe mycket med varandra, och står gärna och sover sida vid sida.


Fylkir har alltid full koll på besökare i hagen. Bjuder man in så hälsar han lite försiktigt. Undrar om han har gett upp chefsplanerna? Just nu verkar i alla fall Ofsi få vara ifred. Det är väldigt lugnt och fredligt i hagen. Mysigt att se.

fredag 21 februari 2014

Inomhusgympa ikväll

Härligt seg fredagseftermiddag. Pillade på Juppe i en evighet. Han såg enormt nöjd ut när han fick gå in från blötan och bli av med våta täcket.

Precis lagom intellektuell utmaning att kamma Juppe och fascinerad titta på hur många hårstrån som kan följa med varje kamtag.

In i ridkorallen och löslongera. Vi börjar trivas rätt så bra med longering jag och Juppe. Det trodde jag aldrig.

Nu är allt hisp borta, inte minst från min sida. Lite osäkerhet finns kvar, och Juppe gör sitt bästa för att smita från jobb när han kan. Men ingen höjd puls. Skönt.

Det blev cavaletti med låga och höga bommar blandat, Juppe har blivit riktigt duktig på att trava över. Han är kul, killen. Han vill tvärvända efter bommarna och köra från andra hållet på en gång, lite effektivt sådär. Kanske blir det mer godis då? Häpp, häpp, häpp?

Nä, jag propsade på hela volter. Det gick också fint.

Det firade vi med några hopp över två cavalettibommar ställda på varandra.

torsdag 20 februari 2014

Höga klackar idag



Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men det tog en timme.

Min plan var att avverka en klätterbacke i skritt ett par gånger, det blev en gång. Juppe fick styltor grande.

Jag hoppade av och bankade loss med knytnäven. Juppe tittade intresserat och kärleksfullt på mig, och gjorde yoga emellanåt. Klart han fick godis.

Vi klev ut på grusvägen istället, pratade med en trevlig granne. (Juppe ser så rolig ut när han får syn på någon som vi möter. Han reser halsen och ser både lite kaxig/orolig ut tills han har greppat läget.)

Hoppade väl av tre gånger totalt för att knacka styltor. Jag var riktigt rosig och svettig. Juppe tog det lugnare.

Idag funkade tölten riktigt fint bitvis, kanske var jag mer avslappnad än igår. Och så travade vi lite på ett snöigt fält. En fin eftermiddag.

Jag blir alltid på så gott humör av att umgås med Juppe, tänker att jag har haft en fantastisk tur som lyckats hitta en häst som passar mig så bra. Och med passa tänker jag inte på att jag är pygmé och Juppe ovanligt stor, utan lynnesmässigt.

Juppe är så lugn och trevlig. Han vill väl. Å andra sidan har jag fått höra beskrivningar av mig själv som innefattar allt från "livlig" till "lugn". Hur ska man sammanfatta en hästsjäl, eller en hästpersonlighet?

Vi funkar fint ihop helt enkelt.


Juppe börjar bli riktigt bra på selfies. Jag har mer kamerakänning. :-)

onsdag 19 februari 2014

Runda i bronsåldersbygd

 Jag vill också se, säger Juppe.


 Ha, ha. Du kan inte läääsa säger Messa. F-o-r-n-b-o-r-g.


Jag är inte sur.


På hemväg fick Juppe galoppera, och han tog chansen. Vrooommm!
Bra sa Messa, det här är min passraka. Vroooommmmm!

Mycket trivsamt. Kul med sällskap och fart och fläkt.

En och en halv timme blev det. Och lite kultur på hemväg också, hällristningar vid Björksta Berga.


?

tisdag 18 februari 2014

Nu slipper Juppe snösulorna

Hovis kunde göra en utryckning före planerat besök till helgen. Ah, jättebra.

Juppe hade rivit bort lite av hoven höger bak, men inte så farligt.

En sko glappade betänkligt.

Hovis gissar att det är grus som kommit in mellan sko och sula och "ätit upp" sömmen. En klar nackdel med snösulor alltså. För att inte tala om slöööörpeffekten sulorna får i en lerig hage.

Men nya brodd fick snuppis. Det kan ju fortfarande frysa till. Ridturen får vänta till i morgon, så långt räckte inte krafterna.

måndag 17 februari 2014

En tappad sko och en solig dag

 Ena sidan.


Och andra sidan.


Idag stod jag och Juppe utomhus i solen och kände hur strålarna värmde under tiden jag skalade av honom ett lerpansar.

Vilken konstig dag, tänkte nog Juppe när vi knallade in i stallet bara för att hämta en borste och sedan gick ut igen.

Lerdammet virvlade lekfullt bort med hjälp av lite busig vind. Skönt att slippa få allt det i stallet.

Japp, på med sadel, och vänta nu - kolla hovarna också. Det var då jag såg att höger sko bak fattades. Inget läbbigt alls, en enda söm som satt kvar.

Av med sadel och ut igen. Juppe tittade undrande på mig.

Väl i hagen började jag vanka runt med gamnacke och titta efter den tappade skon. Favvoställena är väl mest troligt, och grindhålen där det är som mest geggigt.




Näej. Inga tappade skor så långt ögat kunde se. Men? Vem är det som tittar på mig? Känner mig iakttagen.






 Hur mår du? Vill du prata om det?




Kung Ofsi håller koll på sitt rike, och virriga tanter som irrar runt i det. Inga skor i sikte.

Så här mycket bryr sig Juppe om det:



söndag 16 februari 2014

Ta daaaaa - ett pygméspö!

Jag är ungefär 158 centimeter lång. När jag använder spö så känns det som att spöt är ungefär lika långt som mig. Det hamnar under mig när jag sitter upp, petar Juppe i magen när jag fipplar med tyglarna.

Jag har händer i storlek tio-tolv år gammalt barn ungefär. Ridskolespön för barn känns faktiskt både tunga och klumpiga att ha i handen. Ungarna är hjältar som kan hålla reda både på korviga spön och tyglar. Det kan inte jag.

Lösningen är kanske ett dressyrspö från Börjes för femtio spänn, en såg och en klutt kontaktlim:












Ska testa i morgon. Det känns i alla fall lite tunnare och lättare att ha i handen än ett vanligt spö med handtag. Och en stopp-plopp finns ju längst ut.

Är det bara jag som tycker att vanliga spön är för tunga och tjocka att hålla i?

Ställa vänster, ställa höger, helt ställd



Sötmule och jag stretar på och stretar på med det här med form och ställa och böja och in med bog och ut med bog och koll på rumpan och allt vad det är.

Idag fick vi lektion. Bra, bra.

Just nu känns det lite träligt för oss båda tror jag. Juppe försöker envist övertyga mig om det nog är bäst att han har koll på tygeln, och jag tycker tvärtom att det är jag som ska bestämma över den.

Jag har jätteproblem med var mina armar och händer ska vara. När Juppe inte går undan för innerskänkeln utan genar mer och mer över volten vill jag vara där och dra i yttertygeln. Som om det skulle hjälpa.

Men det är bara att nöta och nöta. Nu har vi vilat från voltarbete ett par dagar, och fått en riktig duvning idag. Då kan vi göra något helt annat i morrn. :-)

Fick lift till Börjes i Bro och Karlssons på samma ställe. Det blev nya skor, ett ridspö, nyponpulver som alla pratar om och ett till fleecefodrat regntäcke till Juppe och hans kompisar att tugga på.

En bra dag helt enkelt.

lördag 15 februari 2014

Ohängda grabbjävlar

Vi har börjat med en ny lek tydligen. Så fort jag går in i hagen och grabbhalvorna ser mig så kör Argesli igång med att busa med Juppe.

Hur i hela friden har de hittat på det här?

Idag galopperade hela grabbskocken runt, runt när jag försökte få fatt i min så kallade kompis.

Flås, flås. Klafs, klafs i leran.

Stängde av nedre hagen. Schlooorp, schloooorp efter fyrbeningarna. Stallägaren ställde upp sin tjusiga tjej för att distrahera. Noll intresse. Blä, tjejbaciller.

Ställde mig och petade mycket intresserat i ett buskage vid staketet. Hasa dra i lite grenar, alla tekniskt intresserade pojkar spärrade upp sina ögon och följde med i vad jag gjorde. De glömde busa.

Juppe var i princip som vanligt när jag borstade och fixade honom. I skogen däremot blev både Oskan och Juppe väldigt fundersamma ett tag. Jag trodde Juppe skulle vända och dra om jag ska vara ärlig. Kan det ha varit ett vildsvin?

Juppe darrade i hela kroppen, men slappnade av någorlunda när vi gått en bit till. 40 raska minuter i skogen blev det idag.

Och hurra - precis när vi klev in genom stalldörren kom det utlovade ovädret. Snacka om timing!

fredag 14 februari 2014

En timme på ridbanan

Vi hade det trivsamt jag och Juppe när vi sakta kom igång på ridbanan. Toni skulle vara stolt över mig, jag börjar alltid med markarbete. Det känns riktigt bra att få lite koll på dagsformen från backen.

Juppe försöker streta emot och ta tygeln, han är inte helt övertygad om det där med att han ska gå i form. Men det kommer, det kommer.

Det är faktiskt länge sedan vi töltade, så det gjorde vi ikväll. Satt där på ryggen på Juppe som tuffade på och tänkte på hur svårt det var att tölta i början. Då gick det korta bitar, nu tjoffar vi på varv efter varv och kan till och med göra en yvig volt tillbaka och byta varv.

Det går framåt.

Jag klappade både mig själv och Juppe på axeln/manken.

När det var dags att skritta av gick vi in i stallet och tog av sadeln och högg med en pall ut.

Det är helt okej med Juppe att jag rider barbacka, det är lite läbbigt men härligt också. Varenda muskel på Juppe känns och jag behöver bara vifta på lilltån för att han ska känns hjälperna.

Det blev en timme på banan! Tiden går fort när man har roligt. Skönt att få försvinna in i ridandet och bara tänka på det också.

onsdag 12 februari 2014

En timme i skogen = människa igen



Tur att jag har en terapeut som är förtjust i längre skogspromenader.

Vissa dagar är jävliga. Andra dagar är jävligare. Idag trodde jag knappt att jag var jag, Kafka släng dig i väggen!

Men efter en timme skogen med varmhjärtade Juppe så går det ju inte att tänka på sånt som inte är värt att tänka på. Jag och Juppe bjussar på en Tranströmerdikt som funkar fint för att fånga känslan. Dikten är lite för dyster tycker jag, men idag . . . jo. Lyssna på Tomas som läser:



tisdag 11 februari 2014

Sköna grabbar



Ibland känns det som om både hästar och katter har läst allt om oxytocin - och förstått det.

Hur kan något gå fel när starten på dagens pyssel och träningsrunda börjar så här?

Efter allmänt kramkalas så gick Juppe och jag till ridbanan. Jag hade förberett med fyra cavalettibommar på sockerbitar.

Jag tror att longeringsomgången med brorsan gjorde underverk. Nu förstår Juppe vad han ska göra. Både jag och Juppe var lugna som filbunkar, Juppe höll koll på mig och jag på honom. Han försökte bara gå vid sidan om cavallettibommarna några gånger, för det mesta skötte han sig riktigt fint!

Fyra och en halv fot (bastanta 35:or) mellan bommarna verkar vara perfekt för Juppe när han ska spänsta över i trav. Några omgångar fick han till riktigt, riktigt fint. Några gånger blev han osäker och trampade lite knasigt och fick dra ned på tempot.

Mycket trivsamt. Vi tog en lugnt pass idag, det passade båda tror jag. Kan det ha blivit 40-50 minuter totalt kanske?

Frid.