Plocka, plocka styngflugelarver

Tur att jag har en pålle som älskar att bli pysslad med. Juppe sänker huvudet och saliverar som det heter så fint.

De nedrans styngflugelarverna verkar komma i omgångar. Ett tag hade han tjockt på benen, nu har de flyttat upp på kroppen och sitter lite varstans. Nåja. Bättre mindfulnessövning kan väl inte finnas. Icke en chans att inte vara här och nu när man jagar efter de här:

Varför bry sig om att plocka. Jo, jag vill det. Jag vill inte att Juppe ska slicka i sig prylar han kan bli sjuk av.

Vad sägs om lite skräckhistorier?

Trodde väl det.

Här hittar du fruktansvärda bilder på vad stynglugelarverna kan göra med en hästmun. Larverna vill nämligen bo i tandköttet innan de vandrar vidare till magen. Och i magen kan de ställa till med det här.

I går borstade jag tänderna på Juppe av ren och skär nojighet. Han är helt okej med det, säkert för att babytandkrämen med fruktsmak är god. Tansebissingarna hade det bra. Inget rött och otäckt, bara skärt och fint.

Och så över till träningen:

Det som skulle bli kort och kul blev 50 minuter och kul. Så det kan bli.

Jag har gett mig f-n på att jag ska sluta streta och dra i Juppes mun om jag så ska behöva stoppa in armarna i gräsklipparen innan jag sitter upp.

Nu behövde jag faktiskt inte det. Både jag och Juppe var väldigt, väldigt, väldigt duktiga i dag!

Gossen saktar av när jag gör en brutal halvhalt = superknip med rumpan och ger röstkommandot sakta av.

Därifrån till halt på ett ho är det inte långt. Vi lyckades flera gånger. Icke ett stret, icke en tygel. Jag bara satt. Tänkte att jag måste ju faktiskt lita på pållen.

Juppe var lite konfunderad men löd fint. Han tyckte det var ett fruktansvärt övergrepp att inte kunna langa över sitt tunga huvud i min ömma vård, men det var liksom halva vitsen med det här.

Vi galopperade på ny åker, hälsade på kor, hälsade på ännu mera kor och så blev vi rejält osams när det gäller Juppes strategi att springa från jobbet. Att tölta snyggt med benen under sig är skitjobbigt, vi kan väl rusa iväg åt något håll istället?

Juppe fick trava på en volt väldigt länge tills jag fick ha tygeln ifred och tills han slutade längta efter att rusa iväg. Funkade det med. Han var som en maräng efter vår diskussion. Phu.

Tror kanske att värsta testerna av mig är över för den här gången. Att Kaisa är den som bestämmer är självklart, men att lilla jag ska göra det måste testas tydligen.