måndag 8 september 2014

Vila, vare sig jag vill eller inte

Näej, jag har lite svårt att förstå dom som skickar sina hästar på långvila, eller låter dom slappa hemma flera veckor. Ja, jag förstår att resten av livet kan pocka på uppmärksamhet.

Jag tänker strikt efter hur pålle har det. Jag tycker nämligen att livet ställer till det lite lagom i vardagen sådär. Jag tror Juppe får den vila han behöver även om det inte blir två veckor i sträck.

Idag sitter jag strandad eftersom kära maken behöver vår enda bil. Kan verkligen inte gnälla, han åkte buss till sina aktiviteter hela helgen så att jag kunde rida ostört.

Men - likafullt sitter jag här. Och glor.

I morgon tar vi sats mot Värmland. En äldre släkting har gått bort och vi ska vara med på begravningsceremonin som hålls hemma på hans gård. Min egensinniga släkting bestämde att det skulle vara öppen kista, tror han vill ta farväl ordentligt.

"Det är bara vår Herre som bestämmer när jag ska dö", sa han. "Men jag får i alla fall bestämma hur jag vill ha det på min begravning."

Så det blir med öppen kista och hans älskade hundar i närheten. Tror det blir fint. Men - jag tror inte det finns ork till att rida på kvällen när vi kommer hem.

Det blev en rejäl omväg till frågan: hur länge låter du din häst/dina hästar vila? Några dagar när det vill sig? Eller en månad sisådär på sommaren?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar