lördag 22 november 2014

Vi har hoppat!

Judit-Karin och Saga hade hoppat när jag kom till stallet, Judit-Karin frågade om jag ville ta över hindret.

Jo, det ville jag!

Tjohooo, nu jädrar. Jihaaaaa! Ut och hämta den nyhalmade lergrisen.













- Om du frågar mig så kan vi göra om det där, sa Juppe, fortfarande med klotrunda upphetsade ögon.

- You bet, sa jag och stirrade lika storögd och upphetsad tillbaks.

Vi var noga med uppvärmningen. Jag hade också släpat fram cavalettibommar, eftersom en låg på hindret så fick det duga med två att trava över. Tänkte att det är bra att börja jobba med att dra upp tassarna innan vi tog hindret.

Innan jag satt upp tänkte jag, vad händer om han tvärnitar? Då ligger jag i gruset. Det kanske inte är så bra att göra det här själv på ridbanan?

På väg mot hindret i galopp så tänkte jag inte så utan: jihaaaaaaaa! Och jag såg att det tänkte Juppe också. Inte skuggan av tvekan där inte. Jag tog tag i manen för säkerhets skull och stod i fältsits.

Juppe gjorde sin special, en tvärnit efter hindret för att fråga: godis? Klart han fick. Sedan försökte jag stå emot det, det kanske är bra om han fortsätter galoppera efter hindret också . . .

Vi svischade över åt båda hållen. Juppe blev liksom lite ivrig. :-)

Jag sansade mig och avbröt hoppfesten efter några gånger åt båda hållen, allt gick ju så bra, så det är bäst att avbryta när det är som roligast. Dessutom är det väl rätt kämpigt för bakbenen.

HA, HA, HAAAAAAAAA! Jättekul! Mer!

Och - efter hindren tuffade vi på lite i trav och sedan i tölt. Och vilken tölt. Haaaa, haaaaa (igen).


 Gosse i äldre tonåren. Väldigt nyfiken, men det skulle han aldrig erkänna.


Nyhalmat hästparadis.


Vad kul, sa jag till Safir. Du har ju alldeles raka mungipor, inte alls sådär sötsura som Juppe.


Suck, sa Safir. 


Du har en himla speciell färg. Jättefin. Gräddig. Jaha? sa Safir.


Låååånga ljusa ögonfransar.


Hoppsan. Du blev ju nästan blå i vinterljuset, när jag fotograferar utan blixt.


Bättre?


Vill du ha halm? undrade Juppe.


Punkigt.


På väg mot tonåren. Näbbmule. 




Jag då? sa Baldur. Kolla in min ögonfärg. . .






Ehem, host. Det gör mig inget alls att stå och hålla andan lite, men jag tänkte att min fina färg kanske syns bättre så här från sidan?

Usch ja, jag är barnslig. Men det är så fruktansvärt kul att få umgås med djur, att bara få iaktta på nära håll. Balsam för själen.


2 kommentarer:

  1. Hoppa är underbart, vi hade faktiskt en hopp-tränare här o drillade oss i går!! rapport kommer! Och vilken bild på den blå hästen!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hopptränare, vilken lyx! Hm, hoppas Annica som håller lektionerna här på Bäjeby lägger in hoppning. Tjohooooo! :-)

      Radera