Juppe och renskinnet part 211

Detta är en misstrogen häst som stirrar på sin matte som har ett RENSKINN i knät.

Fnork, fnork, fnys, fnys.

Fortfarande så rädd att han lassade ur sig en bajshög i stallet, men ändå tio grader lugnare på renskinnsskalan. Vet inte varför jag är så envis med att han ska acceptera renskinnet, det känns viktigt på något sätt.

Före renskinnsstunden hade vi en fin tur på ovalen, fläckvis riktigt smaskig tölt. Och ljus! Dagsljus i våra små ögon. Det är inte dumt. Vi struttade fram på grusvägen efteråt för att kolla läget, men jag tycker det var läbbigt halt. Juppe brydde sig inte nämnvärt.

Orkar du så bjuder vi på en renskinnsvideo här med bäbispråkstalande matte och en överdos av meningen: vill du ha en godis?

Ja, vad gör man? Han nosar i alla fall på skinnet nu. Det är en bit på rätt väg.