fredag 27 februari 2015

Tömkörning kan bli vår pryl

Juppe såg helt slut ut när jag hämtade i hagen. Trodde jag skulle få bära honom in till stallet.

Pyssel, pyssel, hårboll på hårboll. Det är väl kämpigt att fixa ny frisyr.

Vi tömkörde på banan ett tag, Juppe gillar det hela helt klart. Vi fräste fram över bommar och mellan pallar. Inga problem att styra och stanna.

Men så kände jag hur jag liksom, aaaaaaa, är jag inte ganska trött jag med, gäsp? Och med en gång så började Juppe undra, backa?

Backa med för att inte göra ett nystan av Juppe och tömmar. Kopplade loss honom och häpp på med tyglar istället.

Vi övade på att han ska knalla på lydigt när jag går ungefär i maghöjd på honom och håller bara ena handen i tygeln ovanför hans rygg. Det har han tyckt är lite läbbigt eller konstigt, nu gick det finemang.

Morötter och applåder!

Och i morgon får fisgrisen slappa, då ska jag bli longerad i Stockholm av två shoppinggalna.

torsdag 26 februari 2015

Hela havet stormar - till häst!

I går kväll var jag för trött för att blogga. Det var fullt ös på lektionen. :-))))))

Vi har fått ett dressyrprogram att plugga in, men det kommer jag knappt ihåg. Roligast var nämligen att leka hela havet stormar till häst. He, he.

Ett gäng tanter och pållar på liten volt runt ridfröken som stod och klappade i händerna. När hon slutade skulle vi snabbt som attan ta oss till en sockerbit och se till att börja rida volt runt den.

Ja, och så togs sockerbit efter sockerbit bort.

Vilka vann?

Har påven en rolig mössa?

Jag och Juppe förstås!

Vi får nästan skämmas. Det är faktiskt otroligt kul att tävla. Jag har till min fasa upptäckt att jag inte har ett dugg av "det är ju bara på lek" i mig. Och Juppe känner av det hela, jag hann bara nudda med skänklarna innan han gjorde en flygande start i galopp för att nå sockerbiten. Då greppar han galoppfattning minsann. Det är min gosse det.

Dressyrprogrammet ska bli skitkul att plugga in det med. Och nyttigt!

Och så kommer vi då till kvällens övningar. Longering. Herregud.

Jag är världens mest otydliga longör. Juppe testar skänkelvikningar, att backa, att skänkelvika i tölt och trav. Snabb trav? Back i 180?

Kort sagt, det är en jävla kamp för att bli försådd och få till en alldeles normal trav på en volt. Eller på fyrkantsspåret för den delen.

Plockade fram hinder för att liva upp oss. Gulp. Tror jag ska fixa en date med Baldur och Co, han löshoppar villigt och glatt tydligen. Tror Juppe kan behöva lite draghjälp. :-)))))
Jag med.



tisdag 24 februari 2015

En fantastisk videoserie om träning

Kul, initierat och lättsamt. Visserligen på engelska, men på lätt engelska.

12 Days of Fitness #1 from Seriouspony on Vimeo.



Serious pony gör riktigt roliga och tänkvärda saker. Bloggen är inte så dum den heller.

Kathy Sierra är både pedagogisk och kunnig. Jag är fast.

måndag 23 februari 2015

Sorry Juppe, det är heeeelt ok att träna

Eftersom jag är en mycket engagerad hästägare så kunde jag inte låta bli att ställa en fråga på min favorithemsida, Hippson.

Det är både en sajt och en tidning, och - de har en frågelåda där en rad experter svarar på utvalda frågor från läsarna.

Jag hade tur: här hittar du min fråga.

Man får höra så många olika saker från så många olika människor som hästägare. Jag har till exempel fått höra att jag inte ska träna Juppe varje dag, och speciellt inte efter ett hårt pass. Det går visst bra, svarar experten.

Så kära Juppe, när vi får det lite ljusare på kvällarna igen så ska vi öka antalet träningskvällar. Puss på mulen.

Ikväll var vi jätteduktiga och höll igång 40 minuter på ovalen. Vi hade kul båda två.



Många hästar har börjat fälla rejält i stallet. Men inte Juppe. Han håller i vinteroverallen lite till. Kommer lite smått bara.

söndag 22 februari 2015

With a little help from my friends

Gudars skymning så skönt. Vi har gått över bron två gånger.

Fiffiga stallägaren föreslog att ta bron från andra hållet, så att Juppe går mot sin flock. Check.

Inte fasen ville Juppe gå över ändå, och då hade ändå Hulda varit så snäll att hon gått före och visat att bron höll. Juppe verkar inte bry sig speciellt mycket om vad andra hästar pysslar med, eller var de går.

Jahapp. Där stod Juppe och jag igen. Jag hade förvarnat mannen om att det kunde ta tid i stallet i dag, typ ett halvt dygn eller så.

Så dök Michaela upp, Baldurs matte, tillsammans med en kompis. Om jag ville ha hjälp? Jajemen.

De fick lägga rätt bra tryck på Juppe bakifrån för att han till slut skulle kliva ut på bron. Han gick som om han hade ägg under hovarna. Bron kanske håller för Hulda, men inte för mig, såg han ut att tänka.

Var han rädd? Ja, kanske. Är han stönig (envis på värmländska)? Ja.

Vi tog ett varv till. Den här gången gick han över utan påpet bakifrån. Seger!

Hoppas nu att det här bygger förtroende och att han fattar att mina beslut inte är helt galna.


Vad pratar du om?
Ge mig en bro och jag går över den!
Ha, jag stirrar faran i vitögat och traskar på, är man islandså...häst så är man.


 Och i hagen var det vår! Till och med gammelgubben Dunur ville slåss!





Som sagt. Ge mig en bro, bara. Ha, ha, ha! Skrattar jag faran i ansiktet!
Det gäller bara att ta det lite l-u-g-n-t. Tänka innan man vill springa. Bort.
Inte för att jag vill springa bort, men andra hästar alltså.


Tack för bollen. Vad gör jag nu?






Ja! Vi bildar ett fotbollslag! pep lillgrabben.

 Lyssna då, vi bildar ett lag!

 Eller så leker vi att jag är en barracuda. Gnafs, så äter jag upp dig!

Gnafs! Gnafs! 

Och sen backar jag på dig. Bonk bara! 

Bonk! 

Ursäkta mig. Vad riktar du kamerna mot?
Sa jag det att en av islandshästens specialiteter är att trotsa faran, till exempel genom att utan minsta darr på benen gå över en bro? 


Gnaffs! Gnaffs! 

Gnafs uppifrån! 



Jodå, man kan med fördel låta en modig islandshäst gå över något farligt. Till exempel en bro. Då ser man hur rasens ytterst, jag säger, ytterst stabila lynne visar sig. Det märkte du ju själv?


Gnafs nedifrån! 

 Eld upphör?

Skojade bara.


Tog en runda på hemtrevliga ovalen med Juppe också efter brobestigningen. Han är så fin! Jag flyger fram när han gör halt och i det våta gruset så hörde till och med jag takten i tölten. Tror vi kommer att få en riktigt fin sommar!

Snart är det dags!




Jodå, här laddas på lite olika sätt. Och med olika mål i sikte. Jag nöjer mig en en bro i dag.

lördag 21 februari 2015

Jag vet i alla fall vad jag ska göra i morgon

En isländsk åsna.


Juppe var lite stissig när vi red ut. Jag var väldigt bestämd på att han skulle gå där jag ville att han skulle gå och i den takt jag ville. Det gick bra!

Juppe stissade när vi kom hem till stallplan igen. Nä nu jävlar, tänkte jag då. Och vi red runt lite och nosade på allt som var läbbigt. Saker han har sett 2511 gånger. Som står där de brukar stå.

Hoppade av och ledde runt honom bakom soptunnorna och runt hörnet på stallet åt tjejernas hage till.

Där finns det ju en bro!

Klart Juppe ska gå över bron. Japp. Här började en flera timmar lång kamp.

Jag fick vara rätt bestämd mot Juppe som helt enkelt tyckte att det vore bekvämast att dra. Typ till de coola kompisarna i hagen. Jag hade hjälm och spö och kände mig på något sätt oövervinnlig (det gick över).

Juppe gick springa runt mig i en liten volt, jag hade örnkoll på hans bakben - och det fattade han.

Efter mycket övertalning satte han två hovar på bron.

Applåder och godis.

Jag ledde Juppe uppåt stallplan, han såg påtagligt lättad ut. I alla fall ända tills jag vände om mot bron.

Jodå, en eländeslång kamp för att få honom att göra om samma sak.

Och så gjorde vi omtag. Sedan gav jag mig.

Juppe såg ut som ett torktumlad lyckotroll när vi var färdiga, och jag har valkar i händerna.

Jag säger NEJ, det här är samma jävla helvetes skitgrej som han håller på med när det gäller att gå på en transport. Han är inte rädd. Han är envis. Han tror att han kan bestämma om han ska gå över en bro eller inte.

Bättre än så här håller inte mitt ledarskap. Ska ställa klockan på fem i morgon bitti och åka till stallet (överdriver bara lite). Har ju dagen på mig. Det här ska han inte komma undan med. Aldrig. Jag har också två långa öron.

Jävla skitfasoner. Nu får det vara nog.

Ska hyra transporten om den är ledig nästa söndag. Bara så du vet, Juppe.

torsdag 19 februari 2015

Glosei ska bli en kotös!

Juppe var en fining i kväll med. Vad i helskotta har jag gjort rätt? Och hur?

Grabben är blixtsnabb när jag ber om något, det är reaktioner på sekunden. Det är så att jag hoppar runt i sadeln för att min kropp inte hänger med. Så var det i går också.

Mjuuuuuukt och möljigt på ridbanan i kväll. Skönt. Och tungrott för Juppe. Vi travade för att försöka förlika oss med att banan är ganska liten, till slut slappnade Juppe av så att det gick att göra åttor utan tripp, tripp, tripp och motorstopp.

Inne i stallet fick vi sällis av Glosei och Co. Bruden ska bli en kotös! Nya sadeln kom i dag, och i går tog matte första ridturen. Hon ska rida in pålle själv, tuffingen. Mamma mia.


Hjälp, schjääälp. Hon är galen, hon stoppar in saker i munnen på mig!
Det runtomkring är snyggt, med nitar och allt. Nu spänner hon åt också, gurgel, gurgel. 


Gläääääkk! Gläääk! 


Men vad f-n. Ta bilden någon gång då!
Hur länge ska jag stå så här?


Bättre?


Jaha, ja. Det här tycker ni är bättre.
Snygg bomlös westernsadel, med lila filt - så fint på en fuxbrud.


Intresseklubben noterar, sa Mango.

onsdag 18 februari 2015

En ofördärvat vänlig själ

Jag och Juppe fick sällskap i stallet i kväll av Barbie o Co. Kul, det har känts lite ensamt när hela stallplanen är tom på bilar när jag dyker upp.

Det blev inte mer än cirka 20 minuters jobb på ridbanan, men det var bra 20 minuter.

Juppe och Barbie stod mittemot varandra efteråt i stallet och mumsade på bonushö. Barbie var inte helt nöjd med det hela av någon anledning. Lite öron bakåt lite blängande blickar.

Vad gör charmören Juppe då?

Han trutar fram sin fina, långa överläpp mot Barbie och elefantsnabelspetsklappar/kliar henne på mulen. Barbie blir så chockad av tilltaget att hon stod blick stilla.

Sedan fortsätter Juppe äta som om inget hänt.

Grabben är ett geni. Tror vi ska skicka honom som förhandlare till Israel och Palestina.

måndag 16 februari 2015

Juppe är rädd för vitt

Ikväll gjorde vi ett tömkörningspass igen, det gick jättebra! Den här gången gick det lättare att svänga och Juppe var inte lika konfunderad över vad jag ville. Kul!

I stallet utövade Juppe sin favoritsysselsättning:





Men, så gick hästen från hökoma till stissig pålle på en nanosekund. Den vita katten kom nämligen bakifrån. VITA katten.

Och så gick jag och hämtade handduken för att torka av Juppes ögon och bettet. Frust, fnork, fnys, fnys. Jag trodde att han fnyste åt allt som kom från renskinnshållet, men sen såg jag. Vit handduk.

Det stämmer bra med en gammal antipati mot vita brevlådor. Och vita renskinn, som säkert spädde på det otäcka med att lukta hemskt också.

Juppe fick stå ut med att jag viftade med den vita handduken som en toreador runt honom. Han hade den över huvudet och på ryggen. Till slut så orkade han inte riktigt stissa. Bra det.

Kommer att ta med mååååånga vita saker hemfrån. Stackars Juppe. Men så här kan vi inte ha det.



söndag 15 februari 2015

Jag - en tittig ryttare



Ibland blir jag faktiskt jädrigt irriterad på att Juppe hela tiden tror att han är under ständigt anfall. Att det kan komma läbbiga renskinn precis från alla håll för att mumsa på honom.

Men så tänker jag, men jag då? Granngubbarna i byn har börjat tjoa på långt håll när de ser mig. Jag går nämligen ofta i mina egna tankar och skvätter till rejält när det dyker upp någon bara sådär mitt framför mig.

Och ja, jag vet att hästar är flyktdjur. Fast jag tror att Juppe reviderat det till skvättdjur, precis som jag är skvättmänniska. Så vi passar bra ihop.

I dag hade vi tur och fick trevligt sällskap på vår 7-8 kilometersrunda.


 Första gången i år det gick att stå ute och fixa. Och solen värmde!










Visst, himmelriket, även om nejden måste hållas koll på. Hö före turen.




 Njutningshästen Juppe kliar igenom huvudet och märker inte, eller struntar i, att kompisarna ivrigt lufsar för att möta lunchen.






Och så burr skak. Burr skak.
En gång satt jag på när han skakade igenom kroppen, en sällsam upplevelse.
Jag hade inget val, utan skakade med. Skaket görs med bra tryck! 




Ah, lite till.




Hallå? Du missar maten!










Här kunde ju Juppe ha nöjt sig och stannat för att käka. Men icke, han tar redan sikte på nästa hög. Undrar vad han har för taktik? Sista högen får vara ifred från kompisar? För han är ju inte lägst i rang.