torsdag 9 april 2015

Att arbeta bort rädslor

Monstret.


I kväll var planen att åka till stallet, ta på mig en i Juppes ögon fruktansvärd ulldoftande tröja och promenera med honom. Låta honom beta längs vägkanten, beta i skogen. Chilla, hälsa på brudarna.

Vi lämnade inte stallbacken.

"Det måste ha hänt något", sa en stallkompis som förvånat och uppmärksamt tittade på Juppe som fnorkade och fnyste och sidsteppade och stirrade vildsint.

Han var fastbunden i väggen utanför stallet. Jag vill inte att han ska lära sig att han kan dra från det som är farligt. Bättre att vara ordentligt fastbunden och dansa runt lite.

Näej. Jag tror inte det måste ha "hänt" något för att en häst ska bli rädd för något. Jag tror det är lite grand som barn och nattskräck. Det är liksom biologiskt och inbyggt.

Juppes största fasa - renskinnet har ju en väldigt skarp doft, ulltröjor har också en markant doft. Det tror jag är en del av problemet.

Jag tror också att en del av problemet är att han blev så jädra rädd för renskinnet. Den upplevelsen sitter i.

Sedan tror jag faktiskt också att det är en liten maktkamp mellan oss som pågår. Det är en skärv av det i alla fall. Han fattar att jag väljer att utsätta honom för något han inte gillar.

Och resten av summan av kardemumman är tämligen obegriplig - men intressant.

Min slutsats är att Juppe måste vänja sig. Både vid tröjor och vid renskinn. Vi börjar med tröjan. Till slut drog jag på mig eländet. Det blev inte särskilt mycket bättre av det jämfört med att ha tröjan i famnen. När jag satte mig på huk vid en höpåse var det lite mindre farligt. Mellan fnorkarna åt Juppe.

Ja, jösses. Nu blir jag lite obeslutsam - tänkte låta Juppe vila i morgon, och ska antagligen låta honom göra det. Meeeeeen, en del av mig vill åka ut och dra på mig en tröja och få honom att slappna av såpass att han kan följa med på den där promenaden. Även om promenaden kanske bara blir till gräset på baksidan av stallet.

Det är nog bäst att skynda långsamt.

Hur skulle du ha gjort? Hur har du gjort med hästar som är rädda för något?


Den renskinnsfärgade (vita) av de här godingarna är också lite läbbig.
Förstå det den som kan. Den svarta helt okej.

4 kommentarer:

  1. Hästar är ju rutindjur, så det mina är rädda för det vänjer jag dem vid succesivt utan att göra en stor grej av det. Som tröjan tex, den hade jag i början hängt/lagt på en plats där hästen kunde se den, en bit ifrån och sen flytta den närmre och närmre för varje dag (om hästen tex står uppbunden utomhus). Och sen inte uppmärksamma rädslan på något sätt, inte klappa dem när de är rädda osv utan vänta tills de är helt avspända igen..

    SvaraRadera
  2. Tindur var hysteriskt rädd för travhästar, mindre bra eftersom vi har vår ovalbana utanför Sundbyholmstravet! Först gångerna vi åkte (passade på när jag visste att det inte var så mkt travisar ute) var bara att ställa i hagen och låta honom vara i flera timmar. Succesivt mer o mer jobb i närheten av dem, till slut red jag på banorna trots att travisarna rusade förbi. Men det tog tid, säkert 7-8 ggr innan han kändes helt ok och lugn. En gång skenade han med mig en hel ovalbane-sida för att det kom en travhäst i full fart bakom oss, precis som att han tänkte jösses vad den springer bäst jag också kutar, ha,ha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! Ja, jag ska utrusta mig med tålamod och göra som ni båda föreslår. Låta tröjan vara med lite i bakgrunden, tills den blir ofarlig och bara en tröja. Sedan ska jag göra samma sak med renskinnet. Japp. Så får det bli. :-)

      Radera