Näej. Jag har inte så mycket saft och kraft att jag orkar med om Juppe muppar sig i dag.
Ute sveper vindbyar fram. Känns jättejättetråkigt, men då avstår jag från stallet och Juppe. Han får stå i hagen med sina kompisar.
Lika glad är han.
Jag har på moderna hästmänniskors vis googlat och youtubat om hästar med rädslor och hästar som blir nervösa för att de inte har en tydlig ledare.
Hur det än är så tror jag att det är jag som slackat i min ledarroll. Jag har inte mått hundra de senaste veckorna och jag vet sedan tidigare att Juppe är som en spegel av mitt känsloliv. Den stackaren kånkar inte bara runt på mig utan även på mitt stormiga inre.
Så är det med det. Det är bara att tugga i sig och slicka sig om mulen och gå vidare.
I morgon kommer en equiterapeut till stallet, hon ska känna igenom Juppe och ge massage till lyxputten som nog kanske har en låsning någonstans eftersom han hackar i traven. Jag tänker att det får bli en start på nya tag.
I morgon är en ny och ledig dag.
Bra tänk, bryt ihop och kom igen! Har jag gjort många gånger, men de blir färre och färre :)
SvaraRaderaDetta är varför man bloggar! Pepp och hejarop. Jajemen, nu har jag brutit ihop, nu skäms jag över min ömklighet och skramlar ihop resterna och i morrn är jag på banan igen. På't igen bara.
Radera