Juppe väger 407 kilo, och när jag pep lite förskräckt när jag såg det sa internveterinären genast att Juppe inte var särskilt fet. Tvärtom såg han fin ut för att ha stått så länge.
Det är jädrigt slitsamt att ha en sjuk häst.
Både jag och Jesper och Juppe har tröttnat på det här nu.
Skönt att det är två veckor till återbesöket.
Självklart instagrammade vi tillsammans innan vi klev mot transporten.
Och - hur gick det då?
Näej. Operatören Dylan Gorvy har tydligen kikat på bursan vid bogleden. Han ringde när vi var på väg hem med Juppe i transporten och han bekräftade det jag tolkade utskrivningspappret som - att inget onormalt hittades.
Det som är bra:
- Muskeln som löper över bogen som heter något tjusigt och som motsvarar vår biceps ungefär är hel och fin. Juppe har väl helt enkelt en mysko grop i bogen. Han kanske är född sån?
- Med titthålskirurgi ser man mycket men inte allt. Det Dylan Gorby kunde se av skelettet var helt och fint. Med andra ord. Där är Juppe hel och fin.
- Juppe får gå i sjukhage ute eller stå i box OCH - ta daaaaaaaaa - vi får gå 10 minuter om dagen. Det tror jag både mitt och Juppes psyke kommer att må väldigt bra av. Vi är spända som fiolsträngar båda två just nu.
- De är ju så otroligt trevliga på hästkliniken Mälaren. Jag skäms över hur många gånger jag ringt och tjatat om besked om Juppe.
Det som fortfarande är jobbigt:
- Juppe är ju fortfarande halt. Vad är det som är fel? Det vet vi inte.
- Juppe har en måttlig inflammation i bogen (ska fota av Dylans beskrivning på engelska i morron så får ni läsa).
- Vi ska på återbesök om två veckor (fasa - ska det bli mer sprutor nu?).
Men det skiter jag i för kvällen. Jag gottar mig redan åt tio minuters promenad i morgon. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar