onsdag 14 oktober 2015

Ärligt: fullständigt tunnsliten



Tror det kommer att ta tid att få ned axlarna i normalläge igen. Jag har varit så orolig för Juppe och det har varit så hemskt att se hur han blivit lite ledsen i ögonen och slokig av att stå inne i box.

Det har helt enkelt inte funnits på kartan att jag inte skulle åka till stallet och pyssla med min kompis. Försöka hitta på något.

Nu när han mår bättre och får vara ute i hage och börjar pigga på sig igen så känner jag hur in i märgen trött jag faktiskt är.

Jag och mannen kidnappade varandra i helgen som var, åkte och sov på herrgård och åt gott. Jag hann promenera Juppe innan vi åkte och vi kom hem i god tid på söndagen.

Nu känner jag att det ska bli himla skönt att inte bara vara inriktad på Juppe. I morgon ska jag följa med jobbarkompisarna ut och äta, då blir det inget juppegos.

Har bestämt att jag ska få ledigt en dag i veckan från Juppe. Och han från mig. :-)

Längtar tills han får gå med sina polare, men fattar också att det dröjer ett tag. Vill inte släppa in honom där förrän han är starkare och klarar av lite bus. På lördag ska vi öka promenadtiden till en halvtimme per dag.

Nu är Juppe mer av sitt vanliga lydiga jag också, det är skönt. Släpper ned axlarna en bit till.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar