lördag 14 november 2015

Skritt? Varför då?

Gillar verkligen snirkelvägen till stallet.
Bjöds på tre vita rumpor i dag.




Juppe tycker alltid att det är kul när jag dyker upp.
Han kommer värdigt skrittande. Jag tror han har fattat att allt annat är o-okej.

I dag tog vi en lite längre sväng till en traktorväg i skogen. Cirka 6-7 kilometer knallade vi på.
Inga problem så klart. Både jag och Juppe var lite småsvettiga när vi kom tillbaks, men glada och inte alls slut.
Stackars Juppe förstår verkligen ingenting. Ska vi gå? Här brukar vi ju . . .
Jag gav efter och så joggade vi en liten bit, rakt fram. Då blev Juppe så livad att jag nästan ångrade mig. Men bara nästan. Det är så roligt att se när han har roligt.


Och så belöning.


 Och vatten i massor.
Jag är så glad att Juppe är en häst som bälgar i sig vatten utan att behöva luras med äppeljuice eller så.
Vatten i massor = bra försäkring för en stillastående häst (alltså mer när han stod i box än nu) att slippa kolik.



Det är så kul att titta på min kompis.
Kolla pussfläcken på mulen, och näsborrarnas form. 




 Och alla hår som sticker fram överallt.


Juppe gav mig ett snett leende innan han lufsade bort till staketet närmast brudarna.
Det är hans nya hobby att spana in stona och vad de gör. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar