Dök upp hos Juppe på eftermiddagen med andra ord.
Trodde grabbgänget skulle häcka i sitt lilla hus, men icke. De hängde i nedre hagen. Skönt med stora hagar, här är det ingen gegga.
Patti följde med Juppe och hälsade på mig. Han verkade tycka att han också skulle följa med till stallet. Och maten.
Ska du verkligen rida på lilla mig?
Titta vad ynklig jag är, pep Juppe (med munnen full av hö).
Japp. På min vänstra axel satt nämligen en miniversion av Supersnälla Sara som jag köpt Juppe av. Hon hjälpte mig mycket när jag var nybliven hästägare. Ett av råden hon skickat med och som hänger kvar i huvet är - gör vad du vill men gör det i 40 minuter.
Inget dumt råd alls. Då gör man ju faktiskt något i alla fall med sin häst. Och på 40 minuter hinner det bli lite resultat.
Vi gick till ovalen. Blev stolt över oss i dag också. Det fladdrade rejält i Juppes man och svans av blåsten, men vi brydde oss inte. Vi trivs på ovalen.
Det blev lite krattiga galoppfattningar efter rejäl uppvärmning, tempoväxlingar och så övade vi på att slå i backen. Tänker att just det är bra för att få igång Juppes bakben utan att fresta på bogen. Han är oerhört entusiastisk, backen går med en jädra fart och nästan rakt. Enda problemet just nu är att vi båda ska veta när det ska ta stopp. Lite förvirrat än så länge.
När jag släppte ut Juppe i hagen igen stod killarna i övre delen av hagen. Det är så himla kul att se vilka som är nyfikna på mig och på kameran. Och vilka som verkligen inte bryr sig (Safir, för honom är jag luft just nu).
Kormakur nosade uppmärksamt på kameran, råkade visst lära honom vad en blixt är också. Resten av grabbarna är ju härdade men Kormakur gjorde ett perfekt litet fyrfota juppehopp.
Juppe och gänget.
Så skönt att veta att han lever ett riktigt hästliv igen med massor av kompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar