tisdag 12 januari 2016

Vågade longera

Pillade isdreadlocks ur gossens päls och kände mig på så bra humör att jag faktiskt bestämde mig för att våga longera.

Gossen var mätt och hade tråkigt. Det syntes.

Vi gick ut till ridbanan.

Jodå. Visst är Juppe fortfarande halt. Fast det känns inte som någon överraskning eller katastrof. Vet inte om jag blivit fullständigt avtrubbad.

Juppe tog det med ro han också. Det var inte den där hemska traven där huvudet gick som en pendel uppåt och nedåt för att kompensera. Nu höll han huvudet nere vid marken på sant Juppe-leker-blodhund-manér. Och så syntes det en hälta.

Nåja. Jag har faktiskt inte räknat med under. Och jag ska inte bryta ihop för det. Nu ska jag smälta och processa det här. Troligtvis hamnar jag i att vi går små promenader trots allt, för att vi ska ha lite att göra. Då på slät grusväg.

Och så tänker jag longera igen om en vecka eller två. Vad som händer då tar vi då.

Grabben är på lysande humör, och jag har fått pusta lite och vara lite glad. Tror han känner sig friskare och gladare bara av att jag är gladare faktiskt.

4 kommentarer:

  1. Hej,
    Jag följer din blogg och får mig lite härliga skratt av ditt härliga sätt att utrycka dig, underbart :-)
    Jag har tänkt lite på det här med att sysselsätta Juppe och dig, har du testat att långtygla? Det gör vi med alla hästar och det är ett perfekt sätt att arbeta med hästen.
    Mvh // Anne-Lie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättebra förslag! Och tack! Jag köpte ju till och med två korta tömmar för att jag ville testa, sedan kom vi av oss på något sätt.

      Radera
  2. Kul! Berätta gärna på din blogg hur det går :-) Långtygla kan man ju göra både inne i paddock, på vägar och i skog. Bra nu när det är kallt då man håller sig varm själv :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar! Det blir ju ett tillfälle att använda min gopro också. :-)

      Radera