Glamour!

Skojar bara. Alla hästmänniskor borde få kunglig medalj av tredje graden när februari är så här. Slaskig, lerig och jävlig.

Men Mackan var fin på lektionen. Jag har bara inte riktigt koll på min rumpa i halterna. Han är lite slinkig och svajjig och då blir jag som en stel pinne. Ungefär som att det skulle hjälpa.

Vi ska ta nya tag, jag ska andassss ut och låta min rumpa bli en brylépudding. Och Mackan ska in mellan hjälperna och sluta åla sig.

Som sagt, roligare och roligare att rida den grabben som vill så väl.

Men jag längtar också till att göra ett rejält pass markarbete med honom. Han är rent ut sagt ohyfsad. Nafsar och slafsar runt. Han plockar fram en disciplinlängtande tysk tant inom mig. Mackan skulle bara veta vad han ställer till med för sig själv.