Skitjobbig.
Annika höll på och grejade i folkaracegaraget. Uj, uj, uj. Och precis innan vi kom fram klev Ove ut genom en dörr. Och där stod tanten Dagny också minsann som äger huset vi promenerar förbi.
Mycket bra. Juppe såg skeptisk ut trots allt. Och när Fengur hann ifatt hans rumpa visste han inte riktigt hur han skulle hinna med att vara rädd för allt.
Suck. Men vi stod och pratade ett tag och saker blev lite mer normala i en viss hästs huvud.
Väglaget var riktigt jävligt. Klasktung blötsnö som bildade styltor trots att Juppe har snösulor på. Juppe var riktigt grinig. Jag blev svettig och sammanbiten.
Juppe hade bråttom, han trodde det gick att springa bort från det där jobbiga. Jag petade stopp på hans bog med spöet varannan meter ungefär. Suck.
Till slut kom vi in i någon slags lunk ändå, skritta, skritta, skritta, fjouppppmmmffff så försvann en stylta. Skritta, skritta, skritta och pfffffllloooofffff försvann en från andra framhoven.
Och så vidare, och så vidare.
Vi led nöjt med varsin liten Luther på axlarna.
Juppe blev andfådd! Jag med. Svettig som en gris. Båda var på bra humör när vi kom tillbaks till stallet. Lite specialmumshästfoder och skutt ut i hagen till kompisarna som lyckligt nog precis hade börjat äta lunch.
Juppe bad inte ens om en godis. Han släpade sig bort till närmsta högen där gammelfarbror Dynur stod.
Jag dööööör, sa Juppe.
Mat i rättan tid.
- Du Juppe, vad gör hon.
- Varför står hon och stirrar på oss med den där saken i händerna?
- Scchhh, jag äter, svarade Juppe.
- Hon vill att du tittar in i gluggen och ler. Då blir hon nöjd och försvinner (vilket ju vore en god sak, så man får vara ifred någon gång).
- Såhär?
- Ja, ja, bra där Dynan.
- Jag tror jag är utbränd. Eller så heter det ju inte längre, utmattningsdepression är väl den korrekta termen.
- Jag tror jag har en utmattningsdepression, stönade Juppe.
- Du Juppe. Det funkade inte. Hon är kvar.
- Glo inte på henne, sa Juppe.
- Hon kan bli så hemskt uppmuntrad av sånt.
- Jag är så utmattad att det känns som att pälsen ska lossna.
- Det enda jag orkar tigga med är överläppen. Räcker det?
Njaäh. Vi ses i morrn Juppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar