En nästan trevlig promenad

Jomenvisst, i dag klarade vi oss hela vägen till en vändplats i skogen. Juppe överlevde att gå över gärdet, även om han betedde sig underligt. Han gick på snedden och glodde på mig hela tiden.

Suck.

Vill inte att han ska gå på snedden och belasta bogen.

Jag bytte så jag gick närmast fältet och det blev lite bättre.

Juppe stannade till och lyssnade ibland, men gick vidare med ett pet av tjockänden av spöet i skänkelhöjd. Till slut tyckte han det var riktigt trevligt det där med att gå en vindbefriad vårdag.

Tror att Juppe är på väg att flytta in i sitt eget huvud igen. Ska bli skönt när han gör det på riktigt.

Sommarjuppe är välkommen, den där vårjuppe har jag fått nog av. Sommarjuppe fick smaka av gräset som kommit upp också efter att han gått rundan, då blev det riktigt mysigt.

Tillbaks i hagen kom en liten blyg bäbibarracuda och ville hälsa.

Han är ju för näpen den lilla aborrmunnen.

Och vilken man.

Ungefär så långt hann jag att tänka:

 Så. Vad var det vi pratade om, sa vårjuppe.

Jag tror bestämt det var GODIS.

Juppe, om du inte är sommarjuppe i morrn så tänker jag lära mig minst 15 Sven-Ingvarslåtar utantill.

Den här till exempel. Tocka ååårning dä ä i välllllaaaaa drattiratttirajjjjj, hmmm, hmmmm, å gräse dä växer o rögera gror, hå, hå, hå, ja, ja hör va dä blåser i träa i daaaaaaa.

Du. Den här då Juppe. Vad sur du är förresten. Kläm i här istället: