Känner mig så här ungefär.
Sena kvällar är verkligen inte min grej, om jag på något sätt måste koppla in hjärnan.
Fast Mackan och jag var fantastiska i kväll trots allt.
Vi fick rida en testbana en och en för Annika, ett sätt för henne och för oss att hålla koll på vad vi kan helt enkelt.
Då är det jädrigt noga att tölten kommer exakt där den ska komma, att tölten håller längs en tiometersvolt som förstås är rund och fin. Att en sväng över banan blir fin och att en bakdelsvändning sitter som en smäck.
In på rak linje mellan två pallar. BANG - halt. Och så öh, vad heter det nu då. Hjärnan har somnat, skänkelvikningar mot spåret, stanna en meter innanför. Skritt och HALT.
Kontroll! sa Annika. Det jag tänkte på som kontrollfreak var kontroll. Det gick tydligen bättre än vad jag själv trodde. Så när jag tänkte efter en andra gång så var det inte bara Mackan som var fantastisk utan nog faktiskt jag också.
Fruktansvärt kul lektion igen. Tycker synd om alla som inte har tillfälle att få lektioner. Det ger så himla mycket.
Och jag kände ikväll att det också är himla kul att rida Mackan. Han är så fruktansvärt olik Juppe på många sätt. Det i sig är roligt, och det är roligt att lära sig rida fler hästar. Tänk att just jag skriver just det. Trodde jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar