Spontantrav på volt

Jodå. Hindren stod kvar på ridbanan. Så bra. Jag och Juppe traskade runt i dag igen. Svårt att orka göra något annat, vilken värme!

Juppe var inte världens piggaste häst, det kan ingen påstå.

Men en Juppe är inte en Juppe om han inte visar att han vill göra sin matte nöjd. När jag var lagom flåsig och bara orkade peka med spöet så blev det spontantrav på volt. Inget dipp - åt det här hållet.

Underbara häst.

Ingen av oss är världsmästare på att hålla koll. Hupp. Helt plötsligt var det liksom ett hinder i vägen. Juppe kontemplerade över detta.

Vi knogade på lite till åt alla håll och kanter. Nu känns Juppe mer smidig i kroppen och både han och jag känns mer lugna. Visst är Juppe en liten sommartunna till häst, men en stark sådan.

Vänta bara tills det blir lite svalare, då ska vi göra bygden osäker. Jag längtar tills vi svischar fram i både skritt, tölt, trav och galopp igen. :-)

En kompisgrupp stod och vilade i vindskyddet. Tror mest de ville komma undan de fruktansvärt envisa flugorna.

Ja, inte beter sig Juppe som någon gentleman.

Kanske borde jag skämmas för hans burdusa stil. Men jag njuter. Njuter av blank päls, pettdepåer, gott humör och muskler.

Njuter av att Juppe slaskar i sig salt och dricker vatten som en kamel. Det är så skönt att de där basala grejerna funkar utan mankemang.

Han hade inte klarat att stå uppstallad i sjukhage och i box i evigheter om han inte var en väldans okomplicerad häst när det gäller sådana saker. Dricka vatten som en kamel = slippa fång och såna prylar.

När Juppe klev in i vindskyddet blev det omgruppering av trupperna. Oro.

Hupp. En kompis valde att flytta på sig.

Och? sa Juppe.

Hrmpf, sa jag. Syns i morron då.