tisdag 26 september 2017

Chefen Frami gillar inte bråk och tjafs


Japp. Så här är det för det mesta. En Juppe som ruschar i grisepass till grinden med ett följe av glada grabbar.

Och en grintant som viftar runt och vill vara ifred och som absolut inte vill ha med sig sisådär 4-5 hästar ut istället för en.

Viftet går alltid bra. Grabbarna håller tillbörligt avstånd och stirrar förundrat på Juppe och mig.


Vi körde markarbete med bommar och hela tjiddevippen i dag. Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att tejpa Juppe, det gick sådär. Blir så irriterad av tejpen att jag vill använda superlim.

Juppe håller inte med om att det är en bra idé.

Vi var bra! Det där med tomat-trav är otroligt svårt, men vi jobbar i alla fall på. Juppe vill göra rätt, jag med. Nu måste vi ha en Karin-lektion igen för att få lite sprutt på oss.


Jag jobbar gärna lite med Juppe i hagen också. Då har vi hunnit vila lite båda två, smält lite saker. Vi är på trivsamt humör oftast.

Men - här är nyfikna-grabbar-faktorn mer besvärlig än vid in- och utsläpp i hagen.

Vissa kompisar förstår helt enkelt inte ett stick och brinn.

Jag ska komma ihåg att ta med ett grimskaft nästa gång, det är skönt att ha något att vifta med.


Och är det någon som snappar otrevlig stämning så är det chefen Frami. Han gillar varken upprörda människor eller upprörda kompisar.

Detta är ingen typ som väljer ett slagsmål som första alternativ. Här är det medling och gå emellan och "lugna ned er nu grabbar" som gäller.

Så skönt och värdefullt i en flock. Undrar om det är ovanligt att chefen tar eller har den rollen?

I ett expertsvar på Hippson, beskrivs fenomenet med att vissa individer systematiskt går emellan vid bråk, dessa hästar hade hög rang och var mer sociala och vänliga än övriga. Dessa hästar tog alltså en roll som gjorde att det blev lugn och ro i gruppen när nya hingstar tillkom i en grupp med Przewalski-hingstar som det forskats på.

Om jag har fattat rätt är det här själva forskningsrapporten.

Nä, jag och Juppe kunde inte jobba så mycket i hagen trots att vi gick undan lite.


Frami stod och tittade hela tiden på oss. Inte för nära, utan artigt en bit bort.


När vi gett upp gick Juppe fram till Frami för lite kli. Jag såg att Frami sa: det där gjorde du bra!


Visst syns det att Frami och Juppe är släkt? Inte samma pappa, men samma släktlinje. Så fina.


Frami tar nog saker lite mer piano än Juppe.








Mission completed. Lustigt nog var det mest Frami som stod för putsandet. Juppe gav lite kli tillbaks, men inte alls lika mycket som han fick.

Sötmular.

I går då?

Så blev det en underbar höstkväll i fint sällskap. Ess som är på väg tillbaks som ridhäst efter en skada hängde med på en tur längs åkrarna.

Jamenvisst funkade det fint med galopp (och stopp, hä, hä). Fast nog märks det att det är kämpigt med varma kläder för hästarna, även om vi människor njuter av ljumma kvällar och mjukt fint höstljus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar