lördag 28 april 2018

På kurs i min egen kropp


Jag och Juppe var på kurs i dag i centrerad ridning med Pia Paulsen Haweé som instruktör.

Det är lika bra att säga som det är. Nejdå, det är inte bara ett försvar av Juppe (lite kanske). Men, i går red jag Juppe en timme barbacka på ridbanan för att öva på min sits och få lite kläm på det där med trav i balans på volt.

Jag glömde liksom bort att jag beställt ridning av Juppe av Matilda. Så det blev ju en tur med henne också på kvällskvisten.

Juppe mötte glatt upp mig i dag, men såg väl kanske inte ut som sitt piggaste jag.


Tänk att alla vinklar på en Juppe är snygga. 


Jag då. Jag har jobbat kväll en vecka, var sisådär pigg.




Japp. Kurs.
Det är så skönt med kurs, för då slipper man tänka själv så att säga. Då gör man bara.

Jädrar vad vi fick göra.

Numera har Juppe och jag den sköna inställningen att varje instruktör har något att ge oss, men vi behöver inte köpa hela kitet. Vi tar det som passar oss.

Hujedamej. Vi impade faktiskt inte alls på Pia på förmiddagen. Juppe var seg och lyssnade dåligt. Det gjorde att Pia började prata om L-E-D-A-R-S-K-A-P.

Jo, jo. Fattar prylen även om jag inte ställer upp på den fullt ut. Jag tror mer på någon form av kamratskap, men det spelar ingen roll. För mig är det okej att ett djur har en dålig dag, precis som jag kan ha det. Eller säger ifrån, har en egen vilja. Kort sagt är jävlig och vrång.

Det är ju jag också emellanåt.

Det fina i kråksången är att jag glatt kan låta andra prata om ledarskap hur mycket de vill. Jag kopplar på ett neutralt ansikte och försöker fiska upp det som är matnyttigt istället.


Pia är fantastisk på att se kroppar. Se vad som händer i kroppar. Det gäller både människor och djur.

När vi gick igenom en slags checklista för hur ryttaren ska sitta optimalt. "Tänk att knävulstren är elektriska! Du ska inte komma åt dem!" Va, vadå, tänkte jag då. Knästöd är ju hur skönt som helst.

Pia drog bak mitt ben så det bara sjöng om det. Jag hamnade säkert en decimeter längre bak i sadeln jämfört med hur jag brukar sitta. Så kul. Det blev som att börja om på nytt, nu var faktiskt låren mer fria.

Så skönt det var att tänka sig att nyckelbenen liksom förlängdes utåt istället för att tänka axlar ned.
Jo, det blir en skillnad, jag lovar.

Och att inte tänka mage in utan mer sänk revbenen mot höften. Det blir ett litet magpåslag.

Jag njuter. Det är som att teckna sin egen kropp på något sätt.

Jag upptäckte massor med bra saker.






Eftermiddagen (älskade Juppes klentrogna ögon när jag kom ut till hagen igen) blev fin och bättre ur Pia-synpunkt. Jag blev nämligen arg på Juppe och fick lite bättre sprutt på hans bakben.

Vi gjorde en finfin övning som Pia kallade glasögonen, den får jag beskriva en annan gång. Jag är för trött nu.

Det var ett himla nöjt gäng som slutade kursen med kattmjuka hästar och mycket förbättrad tölttakt.






Jag lovade Juppe högtidligt att han skulle slippa mig i morgon. Då ska han bara få vara häst och hänga med coola polare.


Massor med tålamod hade jag också med att låta honom beta det första härliga gröna gräset.

Det är så roligt att se honom njuta så fullt ut.




Vem kan tro att de här djuren behöver mjukas upp?








Och jo, jag förstår verkligen vitsen med en häst som svarar omedelbart på hjälper. Det är inte det jag menar. Jag menar bara att alla måste få ha rätt till en dålig dag på jobbet.


Även dåliga dagar är det något litet guldkorn som glimrar.

Juppe är alltid ett guldkorn.

torsdag 26 april 2018

Lözzzzzzzz-hoppning


Kolla vilket härligt gäng, och vilka snygga fuxöron som syns till höger längst bort.


En fux coming up, sa Juppe.


?


Hjälp! Rusningstrafik.





En Juppe grejar värsta trafikstockningen. 


Alltså, jisses hur de ser ut grabbarna.

Kärleksbetten börjar bli rätt många nu.

Gropen till vänster på bogen är Juppes skada.


Yep. I går körde vi det här.

Till slut i ett högre tempo än det på bilden.

Vi har faktiskt varit jätteduktiga den här veckan när jag jobbar kväll. 40 minuters markarbete i går, med en hel del förbaskad galopp från Juppes sida också. Eller, missnöjesyttringar som blev till ganska avslappnad och nöjd galopp.

Det syns så väl när Juppe slappnar av och bara är när han rör sig. Då syns det också hur skönt det är att få springa och sträcka ut och liksom bara rulla på i springeling.


I dag hoppade jag upp barbacka på Juppe och så körde vi i alla fall i en halvtimme på ridbanan.

Jag har bestämt mig för att jag måste öva på min balans och min sits. Stackars Juppe får stå ut med mig när jag vinglar på honom i trav. Det gick i alla fall bättre i dag med lutningen framåt/bakåt - jag hamnade nämligen inte skuttvis längre och längre bak på Juppes rygg. Alltså måste jag ha suttit ganska rakt på det planet.

Sedan kände jag att jag vinglade till i sidled ibland i svängar och sådär. Vill ju inte knipa av Juppe på mitten med benen heller.

Vi var på himla gott humör båda två när Juppe skuttade ut i hagen.

Snart kommer det en ny kompis i hagen också, ska bli spännande att få höra hur det gick. Grabbarna brukar ha väldigt lugna ihopsläpp gudskelov.

tisdag 24 april 2018

Juppe vill öva bort sin matte-rädsla

I går tänkte jag att det är väl bra att det blåser - blir skönt för Juppe när han ska springa med svalkande fläktande brisar.

Och så kanske han blir lite piggare och mer springsugen.



Fina gossen kommer alltid när jag ropar. Han är fantastisk på många sätt och vis.

I och med att jag jobbar udda tider och Juppe får för sig att tappa en sko någon gång då och då så passar jag på att träna så gott det går när det går.

Juppe har ju fått vara i farten varje dag i en vecka nu. Men - då blir det som sagt markarbete varannan dag.


Varje gång jag ser en Juppe komma traskande (ja, ja, ingen stress och press här inte) så blir jag glad.

Tänk att ett djur kan vara så vackert, klokt och roligt.

Tyvärr så höll det loja tempot i sig på ovalbanan. Juppe var helt enkelt trögstartad. Uj, uj vad vi jobbade med tempoväxlingar. Myrsteg fem steg, öka fem steg, halvhalt, halt. Håhåjaja.

Jag fick baske mig inte till galoppfattningar. Till slut blev det löjligt. Juppe liksom rullade ihop sig till ett galoppsprång och så skutt, skutt, soppatorsk.

Till slut blev jag ARG. Skäms. Hoppas ingen såg mig när jag betedde mig som en vrålande femåring. Dunkande fötter och mistlur till röst. Då kopplade Juppe in galoppväxeln. Jodå, det blev till och med ett härligt varv i galopp och så en bra långsida eller två i andra varvet också.

Så tråkigt att jag ska behöva bli arg bara. Gillar verkligen inte det.

Du kanske inte ville galoppera? Det kanske låg hos dig? undrade stallkompisen.

Näej, felaktig hypotes. Jag gillar verkligen att galoppera, det är en så fantastiskt känsla att fara fram på min kompis i galopp - när vi är synkade.

Ridrädsla handlar inte om att inte våga galoppera, ridrädd kan en vara i alla gångarter - jag lovar.

Gudskelov så har både ovalen och ridbanan varit favoritplatser för både mig och Juppe, där har vi alltid kunnat jobba med glädje.


Säger du ja, sa Juppe.
Nu är det så här att jag känner en smygande ryttarrädsla.
Jag vet helt enkelt inte om jag vågar ha någon matte hängande och klängande på min rygg framöver.
Vi måste ta det försiktigt och i små steg så jag kommer över det här.
Promenader bland spirande gräs tror jag är terapeutiskt och en bra start. 


Neeeeej, min matte! röt Juppe sekunden senare.


Sjas! Min, bara min. 


Vart var vi?
Är det här det blir godis va? Stretcha lite, mumsa lite.

Jamenprecis, sa jag. Fast det bygger ju på att en har tränat före dess.

Grmpf, sa Juppe. Då syns vi i morron då.

söndag 22 april 2018

Vi är så värda sol nu


Det blev en skön dag - igen.

Juppe och jag puttade hästfröken Dokka före i döden. Hon var perfekt trollmat, ville helst gå först verkade det som.

Näej. Det blev ju inga intervaller, för mig och Juppe går möjlighet till sällskap före träningsambition. Först och främst ska vi njuta av livet och ha det bra.

Och det hade vi ju.

Och sisådär en timmes promenad/trav/tölt är inte att förakta. Så det så.

Jag älskar fortfarande min säkerhetsväst men ska aldrig mer rida i bara t-shirt i skogen. Är skönt randig på underarmarna. Vi var ju tvungna att ta lite habrovinker ut i skogen när det vara blött bitvis.

Och inte kom jag ihåg att påminna Sonja om att jag ju ville veta vad hennes intervall-app heter. Så det här är en note to self.

lördag 21 april 2018

Juppe-tv: Vi övar på flagglopp



I dag var en markarbetsdag. Fast jag var pollenbollströttochslutirutan. Det fick bli en barbackastund på ridbanan. Vi högg med oss en av Lisbeths superbra betonghinkar/stöd och en näve flaggor.

Det blåste rejält i dag. Solen sken och jo, all karma var med oss. Vi hade kul båda två. Juppe greppade väldigt snabbt att jag ville ha med mig den där lilla flaggan.

Jag tänkte inte ens tanken att han kanske skulle bli rädd när jag red med den. Såg en lite förvånad och misstänksam min första vändan, sedan var det lugnt.

Klart en Juppe får godis då. Klart han blir jätteivrig. Klart vi välte både hink och de tre sockerbitar jag pallrat upp på varandra som hinkhållare. He, he.

Det bidde ett litet skutt men inget mer.

Sånt här trivs vi med. Vi vet att vi är bra. Nu ska vi bara öva in precision också. Och ja, jag kände på hela Juppe att han egentligen ville ha en ko att valla. Eller en gris. Eller en älg.

Snacka om att både halvhalter och halter måste sitta när den förgrömskade flaggan skulle ned i ett pyttelitet hål. I ett riktigt flagglopp har man tydligen sand i en hink och lite större yta att träffa då.



Hittade reglerna för ett riktigt flagglopp också, det här gällde under lag-SM 2017 så det borde väl gälla även nu?

5. Flagglopp
5.1Banan
Flagglopp skall ridas på rakbana som är minst 200 meter lång.

Start och mål skall vara tydligt markerade. Avståndet mellan start och mål skall vara 200 meter.
Tidtagningen sker manuellt eller elektroniskt (för mer information om tidtagning finns i FIPO under tidtagning passgrenar).

Stationerna skall sitta med 40 meters mellanrum där första stationen är placerad 40 meter från startlinjen, den andra stationen på 80 meter, den tredje på 120 meter och den fjärde på 160 meter.

Flaggor skall sitta i första respektive tredje stationen vid start och sättas ner i andra respektive fjärde stationen under loppet.

Missar man en flagga helt räknas ingen tid för loppet. Sätter man i en flagga som ramlar ur innan ekipaget gått i mål räknas 7 sekunders strafftid för varje flagga som faller ur hinken.

Flaggorna ska sitta i hinkar på t.ex. tunnor, spån/torvbalar eller liknande. Hinkarna som flaggorna sitter i ska vara till hälften fyllda av sand som är porös och lätt att sätta ner flaggan i så att det står kvar samt är lätt att få upp.

Ekipaget ska ges möjlighet att rida igenom banan minst en gång före start för att visa hästen banan. De ska dock inte röra stationerna om inte tävlingsledningen uttryckligen tillåter detta.

5.2Poäng
Varje ekipage rider två löp. Poäng skall räknas ut genom formeln (50,00-t)/3,4 T= tiden för ekipagets snabbaste löp uttryckt med två decimaler.

Poängen kan inte bli högre än 10.0 eller lägre än 0,0. Poängen avrundas så som det beskrivs i R&R. För att uppnå 10.0 poäng krävs en tid på 16,00 sekunder eller snabbare.

fredag 20 april 2018

Jag måste skärpa mig och vara nöjd!


Min listiga hjärna håller på att tramsa och ha sig. Nehej. Vill hon inte fortsätta och vara ridrädd så kan vi väl hitta på lite annat bus. Det är ju ändå fredag!

Jag avstod från att rida ut i blåsten i dag. Juppe och jag höll oss på ovalbanan.


Och se. Ett lättare missnöje med mig själv letade sig genast in i hjärnvindlingarna. Varför, varför, varför red jag inte ut. Det borde jag ha vågat. Genom blåsiga allén och köra galoppintervaller på mjuka grusvägar.

Örfilade genast upp mig.

45 minuter på ovalbanan är fantastiskt bra! Vissa av galoppfattningarna var jättefina. Det var inte mycket skritt mellan travpass, galoppfattningar och töltsträckor.

Juppe var dyngsur av svett, jag med i min nya superbra säkerhetsväst som jag ska berätta mer om framöver.

Framförallt. Jag kände mig hundra procent säker på min kompis rygg. Jag visste att han inte skulle dundra iväg med mig. Så det så, dumma hjärna. Och kompisen stretade på bra trots värme och resterna av vinterpäls. Det är ju suveränt, skithjärna!

Jag är NÖJD, hör du det. JÄTTEJÄTTEJÄTTENÖJD!


Juppe ba: ja, jag är sååååå nöjd med mig själv.

Inte nog med att jag är snyggast i hagen, jag springer snyggast också.


Fast nu ska jag nog sussa lite. Det är jag värd.

Du, varför tassar du runt mig och skrapar med dina löjliga fötter?

Det stör liksom harmonin. Jag är inte sugen på att rulla.


Fast trevligt att du hade så välfyllda godisfickor i dag. Det får fem morötter av fem möjliga.

torsdag 19 april 2018

Trick: lära Juppe ligga ned


Nu är det mjukt och fint i backen. Perfekt för att lära Juppe ligga ned.

När vi var färdigtränade för dagen och jag hade släppt Juppe i nedre hagen gick jag och trampade bredvid honom, skrapade med foten och hade säckig kroppshållning.


Till och med för att vara människa är du ganska konstig och kul, sa Juppe.

(Det vita plåstret satte jag på en manlig blessyr, en bitskada från vårpigg kompis).




Hjääääälp! Jag välter!


Skojar bara.
Fäller in landningsstället. Lätt som en älva faktiskt.




Juppestyle: gulligt, sa Juppe.


Juppestyle: laid back, sa Juppe.


Juppestyle, gu . . .

Jag fattar! sa jag.


Herregud så grinigt! sa Juppe.
Jag ville ju bara se om du hängde med.
Jag tycker inte att jag hör den där avtryckarknappen så ofta som jag borde.


(dovt mummel om Juppestyle)


Jag och min häst kanske är ganska lika.
Juppe blir också grinig om saker och ting är för tråkiga och för som vanligt.
En får inte förolämpa en Juppes intelligens.





Hänger du verkligen med?


Oj, oj. Juppes alla ben har gått ur led.
Ring veterinären (fnitter, fnitter)


Som sagt. Som en älva.


Juppe blev chockad när han fick en godis för att rulla sig.

Mitt mål är att han ska kunna ligga ned på kommando. Varför? För att det är kul så klart. För att jag älskar att hänga med min kompis.

Före det här så höll vi till på ridbanan. Efter lite uppvärmning släpade jag fram tre bommar.

Det gick att få till trav över bommarna i båda varven efter att vi blivit lättare osams.

Juppe drog iväg i galopp, jag tror han börjar fatta nu att det inte riktigt impar på mig eller skrämmer mig längre.

Han får inte gå ned från galopp förrän den är avslappnad och fin och jag säger till. Och visst satte Juppe supersnygg trav över bommarna i båda varven, så spänstigt och så bra. Både han och jag fick skaka loss kroppen lite. Skönt det.

Längtar tills i morron, mental fjortonårig stallbrud som jag är. Då ska vi ut och galoppera hoppas jag.