Alltså, jädrar i min lilla låda vad det blåste i förrgår.
Vi kom samtidigt till stallet som Framis matte som är en modig typ.
Klart vi skulle ut i blåsten. Basta.
Och jo. Både jag och Juppe fick tefatsstora bambiögon, men vi koncentrerade oss på att tölta i ticke-tacke-ticke-takt.
Vi klarade läbbig allé, STORM på grusväg och hotfullt svajande träd på källarbacken.
Vi var så jädra nöjda, både Juppe och jag.
Okej, okej. Lite lättade också när vi kom tillbaks till stallet. Men framförallt nöjda.
Juppe: jag kanske inte är helt nöjd med hur du plirar med dina små ögon mot kameran.
Varför är de så rosa förresten? Det matchar inte riktigt min skimrande päls.
Pollen, Juppe. Pollen, sa jag.
Låter ohygieniskt, sa Juppe. Nu vill jag inte synas på fler bilder med dig.
Som tur var hade han glömt allt om det i går.
Ny spänst i stegen och väsentligt lugnare väderförhållanden.
Jag och Juppe fick guida Marin och Patti längs åkerkanterna för att visa ridvägar.
De här dagarna har höjt Juppes självförtroende och mitt mod och förtroende för min härliga häst.
Om en Juppe snappar det? Oh ja.
Kan unna Juppe att strutta runt i hagen och vara självmedveten.
Själv ska jag strutta runt på jobbet hela helgen, jag har inte så mycket mot att jobba udda tider men när passen ligger mellan 11-21 på lördag så finns det liksom inget liv i någon ände av dygnet, eller mellan 12 och 22 på söndag.
Skitpass utan fritid. Tur en inte har hemmavarande barn utan bara en mannenvän och en häst som är väldans bra på att sköta sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar