Min listiga hjärna håller på att tramsa och ha sig. Nehej. Vill hon inte fortsätta och vara ridrädd så kan vi väl hitta på lite annat bus. Det är ju ändå fredag!
Jag avstod från att rida ut i blåsten i dag. Juppe och jag höll oss på ovalbanan.
Och se. Ett lättare missnöje med mig själv letade sig genast in i hjärnvindlingarna. Varför, varför, varför red jag inte ut. Det borde jag ha vågat. Genom blåsiga allén och köra galoppintervaller på mjuka grusvägar.
Örfilade genast upp mig.
45 minuter på ovalbanan är fantastiskt bra! Vissa av galoppfattningarna var jättefina. Det var inte mycket skritt mellan travpass, galoppfattningar och töltsträckor.
Juppe var dyngsur av svett, jag med i min nya superbra säkerhetsväst som jag ska berätta mer om framöver.
Framförallt. Jag kände mig hundra procent säker på min kompis rygg. Jag visste att han inte skulle dundra iväg med mig. Så det så, dumma hjärna. Och kompisen stretade på bra trots värme och resterna av vinterpäls. Det är ju suveränt, skithjärna!
Jag är NÖJD, hör du det. JÄTTEJÄTTEJÄTTENÖJD!
Juppe ba: ja, jag är sååååå nöjd med mig själv.
Inte nog med att jag är snyggast i hagen, jag springer snyggast också.
Fast nu ska jag nog sussa lite. Det är jag värd.
Du, varför tassar du runt mig och skrapar med dina löjliga fötter?
Det stör liksom harmonin. Jag är inte sugen på att rulla.
Fast trevligt att du hade så välfyllda godisfickor i dag. Det får fem morötter av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar