tisdag 19 september 2017

Juppe-TV: Så här lastar han sig själv


Älskade knäppgök till häst.

Jag förstår ju att det inte är några problem att lasta när jag håller mig ur vägen och inte prackar på pållen vare sig nervositet eller krav.

När Juppen själv får bestämma gör han så här.

Annars?

Härlig skrittur med Vinka o Co i går. Juppe blev biten tre gånger i rumpan av osynligt troll, annars gick det bra.

Vad som händer när trollet biter? Juppen blir en plastanka med stirrande ögon och stela pinniga ben. Sedan går det över.

I dag började vi med att bli lättare osams på ridbanan, sedan gick vi ut på ovalen och hade kul! Juppe var fantastisk, töltade så det tjoffade och galopperade som skjuten ur en kanon. Bromsa kunde vi också. Fin kväll.

lördag 16 september 2017

Juppe gick lös upp på släpet!


Som tur var kläckte jag ur mig i stallet när Bäjebyarna var där att ett önsketema för en helg på Bäjeby vore om släpet kunde ställas in på ridbanan, så att en kan träna lastning med hästen lös.

Passar det nu? undrade Magnus.

Om det gjorde. Fantastiska saker att få en önskan uppfylld bara sådär.

JAA. Ni ser ju själva. Magnus hann knappt stänga dörren till bilen innan Juppe SJÄLVMANT gick upp på släpet.


Jag tog filmer också. Jag och mannenvännen har hysteriskt fnittrande tittat på dem och tänkt på alla tvåhundranittielva gånger vi (nej, mannenvännen plus nyvunnen stark hjälpsam ofta herre) vi fått LYFTA på Juppe på släpet. Skojar inte. Ett stadigt tag runt Juppes rumpa och lyft.

Juppe är inte dum eller ovänlig. Han skulle inte sparka ned någon. Han ville bara inte gå på det jävla släpet tvåhundra nittielva gånger. Ofta har vi ju också åkt till och från olika grader av hemskheter på klinik.

Det har inte varit fråga om roliga turer, det kan jag lova.

Lite av och till har jag och Juppe övat på att gå på släpet när det stått uppställt på Bäjebys gårdsplan. Det har gått hyfsat, med brasklappen att Juppe gärna kastar sig bakåt. Det är otäckt tycker jag.

Jag orkar inte ladda upp filmerna iväll, men jag lade upp en på min instagram om ni vill tjuvkika.


Inte nog med att Juppe myste med att nippra hö och leta efter fantastiskt god havre. Jag kunde öppna dörren och fick närmast övertala honom om att backa ut från släpet.

Det var inga problem att göra en back i lugnt tempo. Lite problem med att stanna halvvägs, men det gick.

Ett par rundor travade Juppe runt bilen och valde lite olika sätt att själv ta sig upp på släpet!


Halleluja. Typ.

Hoppas nu att det här etsas fast i bådas våra hjärnor.

Det är klart att jag påverkat Juppe vid lastning till och från klinik. Jag har inte sällan varit i olika grader av förtvivlan. Sånt går inte att gömma för en intelligent Juppe.

Och före det här körde vi markarbete. Galopp utan ilska gick också bra i dag.

En bra dag alltså!

Och i hagen väntade spännande överraskning:


Fengur har flyttat in till grabbarna. Det blir kul!

Blev lite nervös när Juppe fick en väldigt fin båge på halsen och gick fram till Fengur för att hälsa.


Tittut. Plötsligt dök chefen Frami upp mellan de två hälsande.


Sedär. Då blev det ett annat fokus. Frami är en så himla bra chef. Han tar ansvar för sin flock.

Inga upprörda känslor här inte. Halsen ned och sniffa lite by-the-way på en hög med bajs.


Och så en liten promenad.


Sådär ja. Allt är ju faktiskt som vanligt, det är bara en grabb till i flocken. Inte så konstigt.


Välkommen Fengur!

fredag 15 september 2017

Nypon - hästens bästa godis



Som den exemplariska matte jag kan vara när jag lägger manken till så kom jag ihåg att plocka nypon i trädgården i går. I dag däremot glömde jag.

I går blev jag och Juppe megaosams på ridbanan. Först red jag lite barbacka, sedan löslongerade jag.

Det är något med galoppen som gör att Juppe blir svinsur. Han tycker inte att jag ska stå där och be om galopp. Vad som händer? Ingen aning.

Juppe bjöd på galopp, vansinnesruscher varvat med faktiskt helt mjuka och harmoniska galopprundor på stor volt (då vrålade jag braaaaaa och så fick han en godis) varvat med bakutslängar.

Eftersom jag är en exemplarisk anställd också när jag lägger manken till så har jag förstås passat på att vara förkyld under dagar märkta med studier. Så i mitten av ridbanan stod två ömmande bihålor och glodde på en röd häst som for fram.

Rädd? Näej, aldrig för Juppe. Hur vildögd han än är så går det att prata med honom.

Vänster varv gick bättre, höger sämre.

Klart vi ska öva mer på det här, men vi måste nog ta hjälp av straightness-Karin. Jag vill ju att Juppe ska galoppera i balans och stärka upp sig. Tror galopp är jättebra för en juppekropp.

Juppe fäller hår för fullt, det kliar och sticks säkert. Men ändå.

I dag var det full harmoni på ridbanan. Jag tog allt i lugnare takt också. Vi trivdes båda två.


Å! Hon ska fota oss!


 Chefen Frami hade klistund med Axjon (?) i går.


 Känner igen känslan.
Plötsligt kliar hela kroppen när man börjar krafsa på ett ställe.
En förstår också att det inte är några problem för en vig isis att "kyssa stigbygeln".



Mer nypon? undrade Juppe.
Självklart, sa jag.
Nu har jag ställt fram burken i hallen så jag snubblar över den, så jag kommer ihåg.

onsdag 13 september 2017

Juppe är en rymdhäst!


Juppes uppfödare hörde av sig. Juppe är döpt efter planeten Jupiter (som i och för sig är döpt efter romerske guden) som en hyllning och en blinkning till uppfödarens bror som jobbar med rymden på något sätt. Femte planeten från solen.

Juppe ville nämligen komma till världen på nämnde brors födelsedag. Kul!

Två år senare kikade ett litet stoföl fram på brorsans födelsedag, hon blev döpt den andra planeten i vårt solsystem - Venus. Hon är varmast av alla.

Sedär. Det kan ge ännu mer namninspiration.

Jupiter har massor med ringar till exempel . . .

Amaltheas ring, Thebes, Himalias. Ingen av de namnen finns i worldfengur.

Jaha. Får nog forska lite i fina planetnamn också. Roligt.

Planeterna i vårt solsystem är ju döpta efter gudar hela bunten. Hm. Men det kanske finns andra ställen att kika på?

Har du förslag? Bring them on.



tisdag 12 september 2017

Galna fölsjukan: börjar i fel ände med namn

Jodå. Glömde att skriva att Tinna är tillbaks i drottningdömet.

Hon stod jättefint för Haleggur från Hyndevad tre eller fyra gånger. Inga problem med att hon var "hemlig" nu eller några sådana rapporter från hingsthållaren. Kort sagt, nemas problemas.

Jag har bestämt mig för att inte skruva upp förväntningarna på föl. Blir det så blir det - och då blir det himla kul.

Fast det är ju underbart att få hoppas lite också. Så jag gör det genom att rota i roliga namn.

Det är inte ovanligt att islänningar döper sina hästar efter gudar. Jupiter från Ådalen heter så efter gudarnas gud i romersk mytologi. I grekisk mytologi motsvaras Jupiter av guden Zeus.

Jupiters mamma och pappa heter Ops och Saturnus. Njä, inte roliga namn. Vi går vidare.




Tillsammans med hustrun Juno (bild på paret här ovanför) fick Jupiter fyra barn:

Sonen Mars, dottern Lucina, sonen Vulcanus och dottern Juventas. Lustigt nog finns inte Vulcanus som godkänt namn i worldfengur så det går bort, liksom Juventas och Lucina. Lite kul annars.

Men Mars går fint. Romarnas krigsgud. Hm. Vill en att hästen ska heta det? Mjjjaaaaaa.

(Familjebild på Jupiter, Mars och Minerva)

Jupiter fick också dottern Minerva (med någon). Hon är staden Roms beskyddarinna på samma sätt som Athena är Atens. En dam med temperament (slungar blixtar) men också hantverkets, bildningens, vetenskapens och konstens gudinna. Kan en säga Minerva utan att vricka tungan? Vad blir det när en är lat - Minnie?

Nä. Går bort. Kanske.

Sedan fick Jupiter sonen Baccus tillsammans med Semele. Jag tycker om vin, men inte vill man att pållen ska vara döpt efter vinets gud? Hur går det med tölten då? Så är det heller inte godkänt i WF.

Tillsammans med Ceres fick han också dottern Prospertina. Vårens gudinna. Fint men lite tungvrickande och inte godkänt i worldfengur.

Här sitter hon, Diana.

Tillsammans med Latona fick Jupiter sedan dottern Diana. Det är mystiskt nog ett namn jag tycker om och som också är godkänt i WF. På ridskolan på Wåxnäs i Karlstad stod en långbent och helt ouppnåelig Diana som jag aldrig fick rida på eftersom jag var en liten fjärt.

Diana, jaktens gudinna. Jo. Inte alls otänkbart. Det har inte alls någon isländsk klang, men det har ju heller inte Juppe.

Med Latona fick Jupiter också sonen Apollo, ljusets och sångens gud. Namnet är inte godkänt i WF.

Med Maia fick han sonen Mercurius, handelns och samfärdselns gud. Inte godkänt i WF.

Tillsammans med Dione fick han dottern Venus, kärlekens gudinna. Det är ett godkänt namn. Men jag tror inte jag gillar det.

Venus.

Till sist fick Jupiter dottern Fortuna med någon, lyckans gudinna. Men så får en häst inte heta enligt WF.

Jodå. Flera tänkbara. Men har vi någon tiopoängare? Tål att tänka på.

Vi kollar Jupiters syskon då:

Systern Vesta är härdens och den heliga eldens gudinna. Godkänt i WF.

Brorsan Neptunus, havets gud. Godkänt i WF.

Brorsan Pluto, gud över underjorden - dödsriket. Godkänt i WF.

Och så syrran Ceres, åkerbrukets gudinna. Ett namn som fått avslag i WF.


Kuriosa: I den romerska kalendern namngavs veckodagarna efter olika gudar. Torsdag kom att bli Jupiters dag – 'dies Iovis. Det kan ju vara en inspiration det också.

måndag 11 september 2017

Hälsade på mördar-höbalen


Nejnejnej, nej, kära vän. Det var inte den här höbalen som låg och lurade på mig i går. Det här är en vänlig typ. Det syns ju på långt håll.

De har väl bytts ut under natten helt enkelt.

Grmpf, sa jag (eftersom det var lite strakbent promenad för att hälsa på den vänliga höbalen).

Jag borde ha tränat från backen i dag, men det orkade jag inte så Juppe fick kånka på mig istället.

Vi testade det där med galoppfattningar bortåt. Det är märkligt hur trögt det är. Men det sket vi i.

Vi koncentrerade oss på snygga fattningar, galelopp, galelopp i två språng och så tog sprutten slut. Men vi fattade en ny åt andra hållet. Och samma lika. Rätt trivsamt ändå.

Och så både töltade och travade vi i hög klöver.

Måste få med mig Mathilda ut, nu känns verkligen Juppes tölt bra. Jag vill veta om det ser lika bra ut som det känns. Nu orkar kompisen längre sträckor också, då tänker jag att då måste väl inte sprutten vara lika stor så att säga? Det måste vara okej att jogg-tölta? Det känns i alla fall väldigt avslappnat och skönt under mig då.


Det känns inte som att DU TROR PÅ MIG, sa Juppe i hagen. Det var inte samma halmbal. Det var en annan, mycket lömskare.

Mjöäh, sa jag. En vill ju inte göra kompisen ledsen.


Juppe besökte bajshörnan i hagen, muttrandes.


Jag stod inte ut.
Det är klart jag tror på dig! sa jag. Det rullade väl dit nya halmbalar under natten, så måste det vara.


Eller hur! Så måste det vara! sa Juppe.
Ha. Lömska typer det där, tur att du har en stabil pålle som bär runt på dig.
Annars vet en inte vad som skulle kunna hända.

söndag 10 september 2017

"Ett fint och stilla sommarregn"


Äsch. Det där blåser bort och förbi oss, sa dom.


Men det var jag som höll på att blåsa bort. Eller sköljas bort, sa Juppe.

Nu är du sådär lite dramatisk igen, sa jag. Bara för att jag och Vinkas matte trodde att det inte skulle bli något regn. Du är ju i alla fall designad för regn, du har alltid regnkläder på dig.


Säg som det är, sa Juppe. För dig är jag inget annat än ett riddjur. En praktisk pryl som transporterar dig dit du vill.

DIT-DU-VILL.

Hela tiden.

Nähädu, sa jag. Du är min dyrbara häst som jag till och med plockade nypon åt i trädgården i dag. Har du glömt det?



Kanske lite, sa Juppe. 


Och så fanns det mördar-halmbalar på åkern närmast skogen. Precis när jag började pusta ut och trodde att jag skulle få behålla livet en dag till.

Och inte fick jag springa hela vägen hem heller.

Nejdå, nejdå. Vi gick och maaaaaaaasade oss fram. Och så började det regna och så sa dom det där man inte får säga: (fånigt kvittrig röst) meeeen så skööööönt med ett fint sommarregn.

Då vred flockledaren i himlen på kranen på fullt ös.


Ni såg lite kul ut, får jag ändå säga.
Och om ni prompt ska ha kläder på er hela tiden, kan ni inte se till att ha rätt kläder?


Det är ju inte min business, men om jag skulle ha kläder så skulle jag nog se till att de var vattentäta.
Som en hästpäls ungefär.


Nu såg ni allt bra pinniga ut i det där slaskiga blöta.


Fast jag fick nypon, det fick jag. Det kommer jag bestämt ihåg nu faktiskt.


Och där står grabbarna och tror att den blå traktorn är på väg med mat. Men den blå traktorn kör in halmbalar i lagårn. Tyckte någon sa att Magnus kvittrat något i stil med: det är så skönt att köra in halm när det inte regnar.

Det är ju som att be om regn.

Vilket jädra gäng tvåbeningar som pinnar runt här i krokarna.


Men ålrajt. Nyponen var goda. Så du är välkommen tillbaks i morron, trots allt.

Jag kan väl kånka runt lite på dig i morrn med om du nu tycker det är så kul.


Du. Tänk om den blå traktorn tänker komma med mat trots allt?