söndag 22 oktober 2017

Juppe testar: working equitation


Vi blev ett helt gäng som ville testa på working equitation på söndagsförmiddagen. Så kul.

Det är väl en himla bra idé - kan någon lite grand inom en hästgren - låt kompisarna testa. Opretto, fnissigt och roligt.

Vad är working equitation? Det kan du läsa om här på svenska ridsportförbundet.

Sporten är stor och har ett internationellt förbund, Wawe. Tjuvglutt på duktiga? Kolla in Wawes video.



WE är väl helt enkelt iberisk cowboy-dressyr. Grunkor som måste sitta när en häst ska jobba på en gård.

Jessica fixade tre olika stationer åt oss. En klöver där hästen ska flytta bogen och sedan gå på volt åt tre olika håll med klöverstammen som utgångspunkt, en grind och en passage av två bommar.


Här ser vi "grinden i bakgrunden och passagen.


I passagen kunde man göra en sluta om man ville, eller stanna till, eller låta hästen gå med bommen mellan framben och bakben.



Herregud, sa Juppe. Om du slutar titta på min röv så fattar jag bättre vad du vill. Du sköter din rumpa, jag sköter min. Okej?

Här är klövern. Ingången är till vänster i bild, mellan de två vita sockerbitarna. Från rakriktat ska hästen flytta bogen och sedan gå in i en vanlig volt, den första krumeluren går till höger runt första sockerbiten till höger.



Juppe älskar när det är för mycket av allt på ridbanan. Jag tycker vi är fantastiska hela bunten, vi är så drillade på att visa hänsyn att inget är ett problem.


Slutade jag glo på Juppes röv?


Till sist så, och då funkade ju slutan också.


Grinden. Först ska hästen stå med nosen mot snöret som får vara grind.
Det är bra att pausa i varje moment. Här får inte slarvas.

Efter stoppet så ställer man sig parallellt med grinden (spö i vänster hand är skitsmart upptäckte jag). Grabba repöglan som är öppningen till grinden med höger tass, backa hästen. Sväng runt så du har öglan på höger sida.

Håll i öglan och backa hästen mot grindstolpen för att sätta fast igen.

Klart jag och Juppe backade in i stolpen så att den stod och vickade. Jag menar, har påven en lustig mössa?

Vi bryr oss inte om vickiga stolpar.


Juppe var så duktig! Han hade kul!

Klurigheter är sånt som får en Juppe att riktigt gå igång.




Och den här gången steppade vi på tvärs över bommen. Bara för att vi kan.


Jag tyckte att Juppe fick ståtligare och ståtligare hållning för varje varv. En liten minilusitano!




Så kul att se kompisarna lösa stationerna på sitt sätt och vis också. Full fart överallt.


Här är vi på klöver-stationen igen. Volt två går klurigt nog till vänster runt översta sockerbiten. Nu var det nog kortslutning i mitt huvud tror jag. Först skulle vi flytta bog på något sätt. Jag ser hur mycket tyglar och ben jag tycker det finns överallt.







Här ska vi alltså in på volt två. Tjohej.


Vajna o Co löser grindstationen.


Och här kommer Juppe och jag in mot mitten igen efter en utflykt på volt tre.

Det är så grymt bra med bilder, en ser precis hur en börjar svaja i midjan och ha hyss för sig.


Juppe var så fin. Han var ett enda stort välvilligt öra hela han.


Vajna bara - backa? Med snörstump dinglade sådär? Jaha. Vi säger väl det då.


Både Juppe och jag behövde pusta lite. Inte för att det var fysiskt jobbigt, det var mycket att tänka på helt enkelt. Perfekt.


Fengur som inte är van att gå på lektioner skötte sig suveränt. Det var inga problem att det var kompisar överallt.


Barbie och Vinka var också med. Och Baldur I, som har skymtat på någon bild.




Vajna: där satt den!


Juppe: skulle vilja säga att - där satt den - godisen.






Så trivsamt. Och övningarna går ju faktiskt att knoga på i sin ensamhet alla tre. Måste fixa bra snöre bara.

lördag 21 oktober 2017

Ho, ho? Självförtroendet, var är du?


Ja, vad ska jag säga? Jag är liksom inte i samklang med mig just nu. Det blir mer kling och klang över det hela.

Jag var rädd när jag fattade att jag skulle behöva rida ut själv med min kompis. Ingen stallkompis i sikte. Det var bara att skutta iväg.

Hjärtat pickade och det tog ju inte Juppe mer än tre nanosekunder att greppa det. Gudskelov var han faktiskt på sitt allra bästa humör i dag. Frustade på väg ut i från gårdsplanen.

Vi var gemensamt tittiga förbi läbbiga huset. Fortfarande pickande hjärta. Hälsade på stoflocken. Juppe frös fast. Varför jobba när du bara kan släppa in mig där? Fri tillgång på hö och dom har säkert en hel ocean av obetat gräs i bakre hagen.

Men iväg kom vi. Trav och tölt och skritt om vartannat mest för att blanda bort mitt huvud. Och ned på lilla traktorvägen efter källarbacken för att komma ut till åkerkanterna.

Stel och tråkig tölt här på raksträckan, vi överlevde massor med troll i skogsdungen och där någonstans släppte det. Sunkigt och jävligt och sugande lera. Juppe frustade.

Han bjöd på tölt som var så ljuvlig! Jag fick dåligt samvete och saktade av en liten bit. Över till nästa åkerkant. Och likadant! Halleluja! Hade jag haft en sejdel öl i näven hade allt skum suttit kvar på toppen. Allt var bara perfekt, Juppe knogade på som en liten lösgjord iller.

Klart han fick beta klöver.

Han visste ju det. Jobbar jag bra blir det klöver.

Nu var det ju liksom hemväg. Juppe gav JÄRNET i tölt. Jag behövde bara andas in lite för att han skulle stoppa bakbenen under sig och ta i ännu mer.

Klart jag hoppade av när det gick som bäst, klart jag plockade nypon åt min bäst häst. Och så plockade jag lönnlöv. Juppe stirrade förundrad på mig. Lönnlöv? Det är ju inte ens gott?!


När Juppe åt hö i stallet flätade jag en krona, jag kom faktiskt ihåg hur man gör för att låsa löven med skaften.

Att få en Juppe att förstå att han ska ha löv på luggen däremot var en utmaning.


Nej. Det var inte jag, sa Juppe. Jag andades bara.

Den smiter!




Skynda dig att knäppa då! 



Du. Förra kronan var guldig och fin. 
Är det verkligen korrekt att en Juppe ska ha lite löv där mellan sina vackra öron?


NEJ. Jag ser inte sur ut. Jag är bara koncentrerad.
Andas jag så åker den av! 


10-9-9-8-8 och en halv-neeeeejjjjjjjj


Titta, nu föll ett löv till av. 




Oj, oj, oj. Nu åker kronan av.
Jag står som en staty och slutar andas men det hjälper inte!


Stackars kronan. 




Gud vad hon är underlig. Men hon vill väl.


Vi ses i morron va?

Klart vi gör Juppe. Då blir det hjärngympa och en stallkompis som visar working equitation.

Det blir bra.

Och jag vet ju det. Får bara jag och Juppe trixa lite, klara av saker så smyger sig självförtroendet fram ur någon vrå det också. Vi är vana vid att ha det så här jag och Juppe, det är ändå en tröst. Ibland går det upp och ibland går det ned. Så är det bara.