Juppe och jag tog hela 6 kilometersrundan, och Hulda med sällskap avbröt någon kilometer tidigare.
Juppe är en maräng. Och man är ju absolut modigast när man gör saker man egentligen inte vågar. Juppe STIRRADE in i skogen och fnyste. Jag sa: äh.
I slutet av skogrundan stod en blå bil parkerad. Världens mest livsfarliga bil, men det gick bra det med. Och jag satt på utom första och sista kilometern. :-))))))
Satan i gatan vad svårt det är att korrigera sin sits. Jag fick hela tiden säga åt mig att slappna av i låren, ahhhh, där landade rumpan och sittbenen och jag kände vad Juppe gjorde.
Och så var det armarnas tur, vad i helskotta gör ni i någon slags dans bredvid Juppes man. Skärpning!
Aaaahhhhh, så skönt för axlarna att hamna rätt och händerna blev så stilla och snälla så. Hrmpf.
Klart grabben fick smälla i sig mat. Och mer mat väntade i hagen. En bra dag för Juppesnupp. Han blir så glad när han får beröm, Juppe får en hållning som en krigarhäst i brons och blir glad i ögonen. Jag med för övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar